violaingeborg

Sorgen när jag inser att jag glömt bort Emil Jensens gratiskonsert i Malmö Folkets Park är överväldigande. Sommaren passerar alldeles för fort och jag har tio pjäser kvar att läsa i min sommarkurs. Det tycks som att min tillvaro mest blir fylld av mer eller mindre eggande dramatik. Men ikväll blir det amatörteater på ett närliggande slott. Om en vecka flyttar jag till folkhögskolan.

från och med nu är det här du hittar mig...

Insåg precis att mitt första inlägg på sidan är precis från ett år tillbaka. Ett års jubileum! Jag tycker att det verkligen är en ypperlig dag att gå vidare. Jag började skriva under ViolaIngeborg för två år sedan ungefär, men tog bort allt det första för exakt ett år sedan och började om. Samma sak gör jag idag!  Det mest spännande under året tror jag var manifestationen då jag hade över 100 unika läsningar. Det var fint att skriva från Afrika, jag fick öva min engelska och känna en kontakt med hemlandet. Galet, galet.

 

Apropå ingenting så kan jag meddela att det tiotal personer som samlats igår i korridorens tv-rum skrek för fulla halsar när Sverige gick vidare till final i ESC. Det var fantastiskt att vi alla kunde känna en sådan nationalistisk glädje. You go Eric Saade! Vår alls lilla manboy!

 

Jag pluggar egentligen. Snart är det lunch!



Vårt vackra kollage!

HEJDÅ!
ViolaIngeborg

And then it was Tanzania. We arrived yesterday late at the night and got tricked to pay much more then what the taxi pee is. And today has gone to just fixing visa for Zambia. But tomorrow hopefully we will go to Zanzibar.

ViolaIngeborg

Paulina i peruk och Ullis i mina glasögon.
Fick tillfälle att hänga lite med mina systrar innan den stora resan.
Söta är de.

//ViolaIngeborg

Saker att vara glad över:
1. jag gick på mitt första friskis och svettis pass för året! (för en flicka som hade "jag är förkyld lappar" med sig till hälften av alla idrottslektioner under skoltiden och tyckte att en 30 minuter promenad var en ansträngning så är att träna något att vara stolt över)
2. Jag klev av bussen en hållplats tidigare än vanligt och gick en ny väg och 2 kilometer längre, vilket var mysigt, men öde. Bra med upptäckarvilja.
3. Jag spelade min första omgång trivial pursuit och kom två med jämn marginal.
4. Jag kirrade ett akademibokhandeln presentkort på 250 kr för 150 spänn. Minsann.

Ja, jag säger då det minsannådå!

Så då har jag varit optimist innan jag går till sängs. Förhoppningsvis vaknar jag med ett leende på läpparna.

//ViolaIngeborg

Min elsladd till datorn har slutat fungera, detta upptäckte jag minuterna innan batteriet tog slut. Nu sitter jag vid en dator i skolbiblioteket och inser hur van jag är vid att ha min dator, även om jag inte använder den dagligen så har jag i alla fall valmöjligheten att göra det. Men inte nu. Därför misstänker jag att det blir aningen tråkigare blogginlägg den kommande tiden. Innan jag kirrar en ny sladd. Jag trodde det skulle kosta kanske 200 kr, men när jag letat efter det är det snarare 500 kr. Samma dag som detta hände la även min mobilladdare av, vilket innebär att jag nu förlorat hälften av mina kontakter på telefonen. Detta eftersom jag i dagarna bytte mobilabonnemang och telefonen i fråga är låst till mitt förra. DAMN! Men förhoppningsvis löser sig det hela, det blir bara till att fråga folk jag gillar om deras nummer helt enkelt.

(en annan intressant information är att jag till slut installerade ett virusprogram på min dator. Jag hade över 50 virus på min dator. Det var helt enkelt ingen toppen dag.)

//ViolaIngeborg

Det är inte många dagar kvar nu innan jag sätter mig på ett flygplan för tredje gången. Jag har insett att jag kanske tog med mig något för många klänningar till Tomelilla. Ja, min garderob är proppfull och det finns några jag bara använt ett fåtal eller en gång. Jag har lärt mig en läxa. Ett liknande problem är alla mina te sorter.



Från vänster till höger ser vi: 1. grönt citron te, 2. svart egyptiskt te, 3. grönt te med smak av äpple, 4, vitt te med smak av hallon, 5. svart te med smak av passionsfrukt, 6. Nässelte för kvällsbruk, 7. Chaite med vaniljsmak, 8. Grönt te med smak av lime, 9. Vitt te med en ganska anonym smak. Ja, det var det hela . 9 sorter. Jag har gott hopp om att teet kommer att överleva de 3 månader jag är borta, men likafullt inser jag att det är för mycket med alla dessa sorter, jag tror att det för min del är idealt att ha si sådär 4 sorter. För med alla dessa blir det så lätt beslutsångest. Alla dessa i-landsproblem.

Ja, jag var ju visst i Arkelstorp häromdagen. Det var fint. Pulkaåkande, filmtittande, budget filande och samtal långt in på natten. Det nästan mest spännande var att få se min vän Maria arbeta. Hennes föräldrar var inte hemma och därför fick hon ta djuren. Dvs ge mat till katterna, hundarna, hönsen, kaninen, fåren och korna. Dessutom fick hon mocka åt korna. Jag stod först i ett hörn och var rädd att en ko helt oprovocerat skulle sparka bakut och därmed slå ihjäl mig. Men efter sisådär en kvart vågade jag röra mig något friare i stallet. Marias kinder var röda av den fysiska ansträngningen, hon såg ung och levande ut. Jag var djupt imponerad av att hennes arbete, det såg så enkelt ut. Det är ju långt från alla som har arbetat i en stall och stått intill sju enorma djur. Korna var på nära håll mycket större än jag kunnat föreställa mig. Senare under vistelsen gjorde Maria upp eld i en öppen spis. Återigen var jag imponerad. Maria är min handy woman!











//ViolaIngeborg

Årets första blandband är skapat. Jag har tom skrivit en dikt om det, vilket var en stor sak, jag har inte skrivit dikter på flera år. Jag har låtlistan på min spotify, under kassettens namn dvs I know we said 'no gifts this year'- but you know how much I <3 you and making mix tapes- so here you go. Ja, jag satsar på att vara little miss creative 2011, eller varför inte big miss creative. Jag är inte Violetta, jag är Violona eller varför inte Violecha. Imorgon drar jag till en annan landsbygd, den i norra Skåne. Arkelstorp is the place to be!

//ViolaIngeborg

gott nytt år. det är konstigt hur fort tiden går, slås jag av varje nyårs afton. jag har tagit på den lila samhetsklänningen och jag är redo för att möta ett ojämt årtal (inbillar mig att jag gillar de jämna bättre...)

Övernattningar kan krönas med en ordentligt fin frukost, så blir jag glad. Detta gäller även när man sover över hos fina vänner på korridorsrum. Drömmer om fuldans och vaknar och möter lyxfrukost, det är likt dans på rosor. Låt mig presentera; rött te med smak av knäck, dumstrat bröd med hommus, tartexpastej, extravagant lingonsylt och ost. Ja, det var riktigt gott!


//ViolaIngeborg

Ystads lasarett återsåg jag efter sex år. Senast jag var där var det farfar som låg för döden. Denna gången var det inte alls så allvarligt, men likafullt tycker jag att sjukhus är lite obehagliga. Att besöka en närstående där är som en påminnelse om livets bräcklighet. Peppar peppar ta i trä - jag hoppas att det dröjer innan jag besöker återse Ystad Lasarett. Något spännande är dock att jag är född på Ystad BB, så det var denna plats som blev den första jag mötte utanför min mammas innandöme.
Även om det går åt massor av energi måste jag säga att det är väldans vackert med all julbelysning i städerna. Ett hopp om att vi kommer klara oss igenom den mörka delen av året.


Några på korridoren bestämde sig för att ge sig ut på utflykt på lördagen och jag hängde på. Det visade sig att vi skulle till ett café utanför Glemmingebro och jag blev alldeles till mig och utropade "där har jag homies". Även om jag inte hann besöka lanthandeln och bli nostalgisk så fick jag tillfälle att snabbt gå in om kyrkogården. Den var dränkt av snö och is.



Caféet Olof Victors var mycket mysigt. Jag tycker att det är något speciellt med att vara på café, en stämning som inte riktigt går att beskriva. Speciellt cafébesök som får lov att vara i en halv evighet och där samtalet går i en oförklarliga associationsled.



//ViolaIngeborg

Idag fick jag julklappar av Västra Hamnen (vem är då västra hamnen? detta kan för en utomstående framstå ganska udda och ja, det är lite internhumor. Låt mig förklara: jag fick ett vykort för några månader sedan från en anonym brevskrivare som gick under namnet Västra Hamnen, det tog mig flera veckor att lista ut vem det var även fast jag redan från första början hade mina misstankar, men jag har fortsatt att spela med i min okunskap om vem västra hamnen egentligen är. Under den senaste veckan har jag fått en dikt och idag dessa fina julklappar). Allt var så fint och inslaget i tidningspapper - just my like! Just nu har jag den fina pinen på mig och funderar på att ta ett tuggummi efter lunchen och varför inte sätta enhörningsplåstret på hakan!




Jag fortsätter att använda långärmade klänningar. Idag en ganska anonym svart som jag hittat hos min mormor, den är från 60-talet och jag känner mig väldans proper i den. Min frisyr har jag redan hunnit få komplimanger för, den kallas göra ingenting frisyren dvs inte borsta, inte fläta, inte lägga till rätta - utan bara somna med blött hår och låta det blir som det blir. Andra skulle kanske kalla det morgonfrisyr eller rufs, men jag gillar't.


Idag har jag lyssnat på föreläsning om mänskliga rättigheter och ICC. Intressant. Världen är fruktansvärd, men det är tur att vi inte ger upp om den. Jag försöker i alla fall hålla hoppet vid liv.

I eftermiddag ska jag till Ystad och hälsa på mamma som ligger på lasarettet, känns läskigt att se mamma i en sjukhussäng, men jag vet att hon snart ska åka hem så det är ju inget farligt egentligen . ska köpa en chokladask och vara en snäll dotter. Stickade klart vantar till henne igår, men glömde bort att hon var på sjukhuset och skickade dem med brev istället. Damn, men då får hon ju något fint på posten också.

//ViolaIngeborg

Nu är jag inflyttad och boende i rum 21.
Dock slog det mig att det kanske är lite intimt att visa upp bilder från mitt sovrum, men jag tänker bara Välkommen in i mitt sovrum...

//ViolaIngeborg

Jag återvände hem i helgen för att vila och fly tomelillatristessen. Jag gjorde rätt. Jag mötte en dusch av ljuv nostalgi så fort jag steg in i lillasysters rum. Dockorna var framdukade. Jag slogs av att jag ville dokumentera dessa min barndoms skatter. Detta bjuder jag in er att dela och jag hoppas att ni kan förstå min fascination.



Synen jag mötte, som en bild från nittiotalets bekymmerslösa söndagar.



Sminkstationen jag fick julen 1997. En barbie måste göra sig vacker!



Det första barbierelaterade jag fick var 1995, en klädkombination av olle och kortkort jeanskjol. Men detta mottags med en klump i halsen - för vad ska en fyraåring göra med barbiekläder och igen docka?



Konflikten löstes på min femårsdag 1996 då jag fick två barbiedockor av min moster. Den vackra Emma i rosa klänning och med fantastiskt långt blont hår. Dock hade min storasyster klippt sin barbie och det ville jag också, men det fick jag inte för mamma, vilket gjorde det ännu roligare, så en dag tog jag saxen och friserade och det blev så fult att jag grät. Med åren kom jag över detta då jag kom på att Emma kunde vara en lesbisk barbie, så jag friserade henne ytterligare och så fick hon limma på alla de långhåriga. För visst är det så att alla lesbiska tjejer har kort hår? Dessutom har Emma en biten hand och ett avdraget huvud, jag medger att det var jag som bet men det var lillasyster Ullis som i tvåårsåldern gick in i en barbarisk period av avrättning av barbiedockor.



Min enda killbarbie Eric var  och är typ den snyggaste killen jag vet. Även om han med åren utvecklat en flint så är han fortfarande otroligt fit och alltid lika charmerande.




Min sjöjungfrubarbie fick inget namn eftersom hon var död, dvs hon blev avrättad av lillasyster och kunde inte lagas eftersom huvudhålet var för smalt. Hon var en julklapp 1997. Hon hade otroligt långt blont hår som mamma klippte av för att jag skulle kunna hantera dockan, som om hela jag skulle trasslas in i det.



Maria fick jag 1999 i julklapp av min faster och jag döpte henne efter min storasyster. Hon var den vackraste barbien någonsin och stod för det trygga, snälla och vann direkt Erics kärlek med vänlighet och spansk passion. Med åren, då nya barbiedockor vann Erics hjärta kom Maria att spela rollen som hans syster, utan att klaga för hon var en snäll flicka.



Jag vann biobiljetter till Ringaren i Notre Dame 1996 och som födelsedagspresent 1997 fick jag av mamma Esmeralda. Dock blev jag lite besviken eftersom hon hade så stora fötter och inte kunde ta på sig vackra barbieskor. Med såna fötter kunde hon inte vinna Eric utan fick sålla sig till skaran av hans systrar.



Exotiska Annelie döptes efter en nästkusin jag tyckte var snäll då jag på åtta årsdagen mottog den. Jag tyckte att hon var fin, men såg för ung ut för att vara Erics tjej, istället blev hon hans lillasyster även hon spansk, men kanske mer kaxig och sprallig än storasystern.



Denna barbie som jag ville ha eftersom en kompis till mig hade en likadan fick jag böna och be efter i affären. Hon hade den speciella finessen att hon med ett litet stöd kunde gå själv. Efter att ha sett Pretty Women slogs jag dock av att hennes klänning var lite prostitutionschic. Hon fick inget namn eftersom hon likt sjöjungfrun inte gick att laga. Men från 1999 tror jag att hon är.



Victoria fick jag också 1999, det var ett år av många nya dockor. Jag tyckte hon var den vackraste någonsin och gång på gång lekte jag hur hon och Eric gifte sig och levde lyckligt familjeliv. Dock blev även hon så småningom utkonkurrerad och fick istället spela rollen av Erics svärmor. Victoria var aningen elak, men väldigt rolig i sina kommentarer och alltid ett moraliskt föredöme när det kom till kritan.



Tråkiga bo ohlsson dockor jag fick i julklapp 1999, mamman gick snabbt sönder och blev utmobbad eftersom hon inte var en riktig barbie utan en billig kopia. Dottern blev så småningom adopterad och fick otaliga gånger spela Vistoria och Erics dotter.


Ponnybarbien fick heta Annie, jag tyckte att hennes rörighet var spexig men hon kunde aldrig konkurrera ut Eric helt utan fick istället bara dela några dejter med honom innan hon kom ut ur garderoben och blev tillsammans med den tidigare så ensamma Emma. Lesbian barbie nummer 2.



Steffanie fick jag 2000 min sista barbiedocka. Hon var på resa i leksaksbutiken i Skurup och mamma var snäll och dockan var kirrad. Eftersom hon var den sista som tog plats i familjen och har därför blivit den som in i det längsta fått hänga med Eric. Victoria fick spela hennes mamma. Jag tyckte hon var mycket stylisch i sina turkosa byxkor med matchande hatt och toppen var fantastisk. De andra dockorna kunde slänga sig i väggen.





Så vad lär jag mig av denna tillbakablick av barbielekandet. Jo, att Eric var en riktig player som gjorde alla barbiekvinnorna och kom undan med det. Dessutom vara alla barbiekvinnorna väldigt smala och vackra. Samtidigt som jag kan förstå all kritik mot barbie blir jag ändå så nostalgisk, att få leka vuxenliv var något av det bästa jag visste. Även om jag spelade upp de könsroller jag upplevde runt omkring mig och det hela var väldigt stereotypt förstod jag det inte då. Det var ett sätt att hantera tankar om familj, sexualitet, vänskap och kärlek.

Jag lekte med barbie tills jag inte kunde längre, efter 15 var det inte roligt. Det var som att charmen försvann eller så var det barndomens tålamod, att kunna sitta i timmar och leva sig in i fantasin.

Lite läskigt var hur bra jag mindes exakt vilka kläder dockorna haft på sig då jag fick dem, vad jag kallat dem och hur deras personligheter varit. Som att de var gamla vänner som jag återsåg efter ett långt uppehåll, men med känslan som att ingen tid alls passerat!

Det var pinsamt att leka med dockor för det gjorde bara töntarna, det var töntigt att leka efter 6 års ålder tyckte de coola tjejerna i min klass. Men jag skäms inte, jag medger att jag var en del av nittiotalets barbiekult!

//ViolaIngeborg

Jag slog upp ett jack på hakan.
Det gjorde ont och blodade ner mig.
Jag grät och var chockad och kände mig ganska liten där jag låg på korridorgolvet.
Som tur är finns det fina människor i min korridor som hjälpte mig, häll min hand, torkade bort blodet, virade in mig i filt och tejpade ihop mig. TACK till alla mina hjältar.
Ett dramatiskt slut på fredagskvällen må jag säga.
Nu två dagar senare känns min käke nästan som normal igen, jag har inte längre ont i huvudet och såret är gömt under tejp och plåster.
Min fader har förutspått att det ska tio dagar för det att läka, så om 7 dagar ser jag fram mot att se om jag får ett karaktäriserande ärr på hakan. Spännande minsann.



I jul önskar jag mig en läkt haka!


//ViolaIngeborg

Denna veckan blev det inte mycket träning, men istället många långa vinterpromenader. Både i solnedgång, snöstorm och vackert väder. Jag har pulsat fram och byltat på mig kläder. Återvänt in på korridoren med rosor på kinderna och förfrusna lår, ja, jag kan meddela att snöpromenad i nylonstrumper kan bli en kylig historia. Men då är det bara att värma benen med en kopp te, två flugor i en smäll då teet blir lagom varmt snabbare! jag rekommenderar vinterpromenader!

//ViolaIngeborg