violaingeborg

Jag tycker att jag liknar min farmor en aning. Det känns fint.





Försvinner i solen. Det är inte alltid i ljuset man kan se.

Våren har anlänt, maskrosorna har ännu en gång invaderat gräsmattorna. De tränger sig upp mot solen. Maskrosbarn, vad är det undrade jag en gång? De som tar sig igenom asfalten och möter solen, mot alla odds. Jag fick en sådan lust att gå ut och fotografera maskrosorna som fyllde gräsmattan längs cykelvägen som leder mig bort från vildanden. Men så när jag kom cyklande hem hade mattorna blivit klippta. Det är inte alla maskrosor som överlever, en del blir kapade vid rötterna (men oftast orkar de växa upp på nytt, det är svårt att förgöra en maskros).


överallt når inte gräsklipparen




Platsen som varit mitt hem i snart nio månader och snart ska jag vidare.





Klänning: (Nr1) Mormors mors bohemiska klänning
Beskrivning: guldbrun, rosa, orange blommig klänning med dragkedja och fickor
Historia: Denna klänning som både gett mig komplimanger och kritik hittade jag hos min mormor när jag var tretton år, den hade varit hennes mammas, när hon var gammal tyckte hon om att ha stora klänningar på sig som det var lätt att röra sig i. Jag sydde in klänningen och sedan dess har den varit en del av min garderob. Jag har den på mig kanske fem gånger om året och det känns speciellt att ha en klänning som varit min mormors mors. Jag tycker att det är en häftig sjuttiotalsklänning.


//ViolaIngeborg