Efterspel

Medan jag och andra på skolan tagit det lilla lugna under dagen och återhämtat oss efter arbetet med manifestationen har tidningarna fortsatt skriva om det hela. Ystads Allehanda har skrivit om att kommunen ska fortsätta sitt arbete och att det hela gick lugnt till utan våld eller andra otrevligheter. Det har kommit klagomål från människor som tyckte att det var fel att Sverigedemokraten Birgitta Clarholm fick tala under manifestationen både på facebook och från den kända tidningen Expo. Jag svarade på facebook kommentaren att demokrati faktiskt innebär att alla ska få tala, att det snarare hade varit censur att inte låta henne tala. Dessutom hade vi sagt till alla talare att komma dit som privatpersoner och inte som en del av sitt parti, alltså var hon inte sverigedemokrat utan en kvinna bland andra under manifestationen. Dessutom sa Clarholm inget som kan associeras till SD, hon höll sig till temat och talade för gemenskap och tolerans.

Batikhäxor? Nej, medmänsklighetsvänner!

Läste på Politiskt Inkorrekt de kommentarer som kommit på nyheten om vår manifestation. Samtidigt som jag skrattar åt allt det absurda som skrivs tex att vi är batikhäxor och fascister så tycker jag att det är skrämmande. Att dessa människor finner det så upprörande att vi vill ha ett medmänskligare samhälle. De avfärdar oss som vänster ungdomar som är främmande från verkligheten. De avfärdar också våra utbildningar och menar att de enda relevanta utbildningar för csn att finansiera är läkare och ingenjörer som kan bidraga till det svenska samhället. Som att musik, konst och internationella frågor skulle vara totalt irrelevanta.
Samtidigt som jag blir skrämd så visste vi hela tiden att denna grupp människor finns. Det var ju därför vi ville arrangera manifestationen. För att visa att fast dessa människor finns så är de inte en majoritet. Tvärtom finns det stora mängder människor som står för tolerans och gemenskap. Som har en helt annan bild av vad Sverige står för. Som tycker att det är fantastiskt att musik, kost och resor får vara del i vårt samhälle. Jag säger det än en gång; Det viktiga är att vi inte står tysta och ser på när mörka krafter tar över utan att vi säger ifrån, att vi ställer oss upp och säger att det är ett medmänskligt samhälle vi vill ha!

//violaIngeborg

Mediabruset

Så då är det dagen efter och jag kan berätta att det blev en lugn kväll. Även om det var kallt om fötterna var de flesta varma om hjärtat.
Jag summerar gårdagen med att kolla in nyhetsrapporteringen från gårdagen, tex tv4 så har både de lokala och riksnyheterna klipp. Ystads Allehanda har skrivit om manifestationen såklart, likaså har sydsvenskan och DN. Syd Nytt hade två olika klipp, ett innan och ett efter manifestationen. Skånskan har också följt trenden och skrivit en artikel. Sveriges radio har också tagit upp vårt engagemang också i Ekot. Tomelilla kommun har också skrivit och lagt upp bilder. Även Kvällsposten skriver. Det går även rykten om att Metro och Nerikes Allehanda har tagit upp manifestationen. Även en höger extrem sida kommenterar manifestationen. Så det finns mycket att tillgodogöra sig. Jag kan lugnt sammanfatta att manifestationen var en succé. Nu hoppas jag att efterspelet lever upp till inledningen. Att politikerna verkligen tar tag i saken och rider på denna våg av medmänsklighet, gemenskap och tolerans. Ser till att det blir en diskussion. Vi får inte låta främlingsfientligheten och rädslan gro i stugorna.

Bilder jag tog på manifestationen:






Kan också meddela att debattinlägget jag skrev nu är den 10 mest lästa texten på Ystads Allehandas nätupplaga. Den har fått många kommentarer och jag har inte orkat läsa alla, men många av de jag sett har antytt en annan bild av Tomelilla än den jag vill framställa.

//ViolaIngeborg

Ringar på vattnet

Så smått så sprider sig nyheten om vår manifestation sig. Det senaste jag såg var att DN skrivit en liten artikel om manifestationen. Själv ringde jag till min farmor för en stund sedan för att berätta att hon kunde läsa ett debattinlägg skrivet av sitt barnbarn. Hon blev mycket glad när jag ringde och lovade att hon omedelbart skulle sätta sig med tidningen för att läsa. Tv4:s intervjuer verkade gå bra och vi får se om reportaget på de lokala nyheterna ikväll blir lyckat. Jag tog en bild från långt avstånd på tv4 bilen. Lite skämmigt sådär, men jag tycker ändå att det känns häftigt att vi är i medias blickfång. Igår stod Syd Nytts bil parkerad utanför skolan men då töntade jag mig inte med att ta foto. Men detta kan jag bjuda på.





Skolgården var tom på eftermiddagen, men förhoppningsvis kommer Tomelilla Torg vara det motsatta om sisådär 1 timme och 45 minuter!

//ViolaIngeborg

Det är i Tomelilla det händer

Jag fick äran att skriva ett debattinlägg om vår manifestation som publicerades i Ystads Allehanda idag. Det var roligt att få skriva något som kom med i tidningen och som skulle representera skolan. Det var så fint idag på morgonen när många kom fram och sa att de tyckte att det var en riktigt bra text. Det kändes fint att kunna bidra och förhoppningsvis få fler att komma. Jag är så stolt över alla på skolan som jobbat för att manifestationen ikväll ska bli verklighet. Allt från vår elevrådsordförande som har ringt 1000 samtal och fått upp medias ögon för vad vi gör, till de tappra som dragit på vantarna och begett sig ut över hela Tomelilla för att sätta upp affischer. Ikväll är alltså den stora kvällen. Den sista stora media grejen vi ska avklara är tv4 som väntas anlända om en halvtimme för att göra ett inslag. Imorse sändes i syd nytt ett kortare inslag och ikväll kommer ett längre reportage kl.19.15. Dessutom fick jag medverka på lokalradion Radio Active och uttala mig om vårt tilltag. Det var spännande att en få höra sin egen röst i radion. Jag trodde jag pratade bredare skånska, men de flesta intygade att det var skånskt nog.

Jag har gott mod att allt kommer att fixa sig och att det blir en fantastisk kväll i toleransen och gemenskapens tecken!

//ViolaIngeborg

Dagen innan den stora dagen

Det händer saker på Österlens Folkhögskola. Idag var Syd Nytt här och spelade in till ett inslag de ska sända imorgon om trakasserierna i Tomelilla. Vår utomordentliga ordförande Jeanette blev mer ingående intervjuade men vi var en liten grupp som blev filmade medan vi satt och diskuterade manifestationen så imorgon bitti klockan 07.15 tror jag minsann att syd nytt sänder inslaget.

Imorgon är alltså den stora dagen då planerna blir till verklighet. Jag fick äran att skriva ett debattinlägg till Ystads Allehanda som kommer publiceras imorgon. Det kändes riktigt bra att få göra något så handfast som att skriva en text som förhoppningsvis inspirerar fler till att komma på manifestationen. All cred till alla som hjälpt till, känns som att detta projektet fört oss elever närmare varandra. Mer gemenskap helt enkelt.

Så om ni har vägarna förbi Tomelilla imorgon klockan 18, kom och delta i vår manifestation för tolerans och gemenskap i Tomelilla!

//ViolaIngeborg

Tolerans och gemenskap!

Ja, det är så att vi på skolan ska arrangera en manifestation på torsdag. För tolerans och gemenskap i Tomelilla. Detta efter att Sydsvenskan avslöjat att skolbarn trakasserat en invandrarkvinna under en längre tid. På skolan ska det enligt samma artikel tidigare funnits två gäng som bråkat. Det ena kallade sig blattarna det andra bönderna. Som namnen antyder hade den första gruppen annat ursprung, medan bönderna var så kallat svenska. Bönderna hade rasistiska och nazistiska tendenser. Jag tycker att det är fruktansvärt att rasismen är så närvarande på landsbygdsskolorna, jag vet inte hur det är i städerna. Kanske är det likadant. Min grundskola på den skånska landsbygden hade nästan inga elever med utländskt ursprung, det fanns bara ett fåtal. Men nazist-tendenserna var påtagliga. När en kompis till mig sydde på en anti-nazi symbol på sin jackärm började en grupp killar på skolan trakassera henne genom att ropa heil hitler och slå ut med armen när hon passerade dem i korridoren. Detta pågick under en längre tid och rektorns enda svar var att killarna inte förstod innebörden av det de gjorde. På något sätt verkade det som att deras okunskap rättfärdigade deras beteende. Det slutade med att min kompis fick ta bort märket eftersom hennes föräldrar inte ville att hon skulle provocera killarna. Jag vill minnas att de så småningom tröttnade på att ropa. En annan händelse som visade samma bild var när någon klottrade på skolan en natt, morgonen därpå när jag kom från skolbussen såg jag ett stort hakkors på skolans gula vägg. Eftersom jag var elevrådsordförande fick jag vara med i tidningen och uttala mig om det hela.


Det talades då på skolan om att vi skulle göra motaktioner och starta en vita rosen grupp som skulle jobba mot rasismen. Det hela rann ut i sanden det blev lugnare på skolan och vissa blev rädda att anti-rasist-aktioner skulle väcka till liv rasisterna på nytt.
När jag gick på denna skolan tänkte jag aldrig på den fördom som jag nu upptäckt finns. Att bönder, då speciellt de skånska är rasister. Jag kan tänka mig att rasistkillarna på min högstadieskola likt gänget i Tomelilla kallade sig själva för bönderna. Betydelsen blir på något sätt en ignorant person från landsbygden. Jag är också från landsbygden och ett lantbruk. Min pappa är bonde och det har funnits bönder i min släkt tillbaka i flera generationer. Detta gör att jag blir upprörd när de rasistiska ungdomarna kallar sig för bönderna. De är sådana som de som lägger in andra betydelser i ordet bonde än bara en yrkesgrupp. Gör att det associeras till rasism och ignorans. Det finns säkerligen bönder som är rasister, men långt från alla är det. På samma sätt är inte alla i Tomelilla rasister. Inte alla i Skåne är rasister.  Därför är det extra viktig enligt mig med manifestationer som den vi ska ha i Tomelilla den 20 januari klockan 18.00 på torget, för då får människorna som bor här på landsbygden visa att de inte är rasister. Ställa sig upp och säga ifrån att det finns massor av människor på landsbygden som står för tolerans och gemenskap!

//ViolaIngeborg

Jag köpte en regnskog

Ja, i Tomelilla så visades det en film gratis på biorio, det var abf som höll i det hela och ett dussin elever från skolan gick ner i det regntunga klimatet och tittade på Jag köpte en regnskog och blev medvetna om ännu ett problem som finns i vår värld. Det känns som att vi är destruktiva och att fruktansvärdheter pågår var jag än ser i världen. Filmen var helt okej, intressant, men kanske mer passande till en något yngre publik. Dock var det spännande att få prata med filmskaparen som också var med, tydligen ute på turné med filmen. En film på en timme har så mycket mer arbete bakom sig, han berättade om flera intressanta platser han och hans kollega besökt men som inte fått plats i filmen. Menmen, om ni är intresserade av hur regnskogen i Centralamerika har det så kolla in http://www.iboughtarainforest.com/index.html.

Imorgon ska jag redovisa en presentation om litteratur i Egypten och jag hoppas att det kommer gå bra, tydligen skriver de största författarna om hur fruktansvärt de fattiga människorna har det. Men det känns fint att det finns människor som protesterar.

//ViolaIngeborg



Kläder vs Politik

Såg en film i skolan idag om politiska bloggare i egypten och kom att tänka på ett samtal jag fört några dagar tidigare. Det handlade om att bloggandet i Sverige är ganska så trivialt och meningslöst. Att det mesta som skrivs är om utseende och kläder och allt möjligt annat som i det stora hela kan kännas väldigt litet. Menmen, det kändes bra att se att detta fenomen, alltså bloggandet faktiskt kan vara ett viktigt redskap för människor. Att det kan avra ett verktyg för att visa upp förtryck och protestera. Jag blev aningen inspirerad att också bli mer politisk, typ skriva KÄLLSORTERA MERA eller SLUTA VARA IDIOTER SOM FÖRSTÖR MILJÖN eller något annat aggresivt, men det kändes inte fullt lika naturligt. Vi får se om jag gör ett inlägg om hur mysigt jag tycker det är att källsortera. Men kontentan av det hela är att bloggande inte bara är meningslöst. Fint att veta javisst? Ännu en påminnelse om att inte alla är födda i triviala Sverige, vissa kämpar fortfarande.

//ViolaIngeborg

Valvaka

Jag satt uppe tills svt slutade rapportera, klockan hann bli närmare två innan jag kröp ner i sängen. Det var som att chocken inte kunde lägga sig, en känsla som gjorde mig stum. En rädsla, ett ofrånkomligt faktum jag på många sätt förutsett. Främlingsfientlighet och inskränkning av friheten. Också lite sorg över att det blev blått. Även om jag blivit propaganderad med dess förtjänster sedan barndomen har något rött och främst grönt lindat sig in runt mitt hjärta och fått mig att känna att det rödgröna borde vara det självklara. Menmen, egentligen är det inte så stora fel med alliansen om jag jämför dem med Sverigedemokraterna. Det slår mig att dessa människor som säger sig älska Sverige har en bild av staten som är falsk, en illusion. Deras Sverige är jag inte en del av. De skriker så högt att jag blir rädd att omvärlden kommer få för sig att det de proklamerar är sanningen och inom känner jag att det blivit ännu viktigare för mig att visa att det finns annat. Ta på mina flerfärgade klänningar, sjunga högt på Håkan Hellström i skogen, säga politiskt inkorrekta saker, drömma om vackra människor, läsa poesi, diskutera globala frågor och skratta hjärtligt. I detta behandla mina medmänniskor med respekt.

Men valvaka var det på  korridoren, det hade peppats inför den och plötsligt var det söndag och klockan 19 och vi satt samlade med våra stickningar och våra tekoppar och våra blandade politiska viljor och det var faktiskt mysigt, även om stämningen blev något upprörd då det meddelades att sverigedemokraterna fått 10% av Skånes rösterna. Allt eftersom nyheterna lade sig och spänningen försvann droppade folket av och till slut var det bara jag kvar. Mitt försat val, den första gången någon frågade efetr min röst.



Jag är öppen med att jag röstade på miljöpartiet. Jag vill ha mer cykelvägar, billigare kollektivtrafik, 6 h arbetsdag och en grön vacker värld!

//ViolaIngeborg

RSS 2.0