violaingeborg

Hörde jag tant? Jovisst. Jag protesterar inte.// ViolaIngeborg

Hittade en dammig kassettbandspelare i källaren. När jag torkade av den blev trasan brun. Den saknade batteri och elsladden var också borta. Men jag mindes den. Hur den var en aktiv del i det gamla hus, det jag flyttade från 96. Funderar på att kirra batterier och ta med den till nästa festival. Om jag skulle antropomorfisera skulle jag säga att spelaren är mycket nöjd efter att ha blivit skinande ren och längtar till sommaren.

//ViolaIngeborg

En glad flicka i sin första julklapp, ett par hemstickade vantar. Ja, ni ser rätt. De är olika. Vi gillar olika.



Samma pynt varje år, en kyrka med speldosa som klingar fram stilla natt, runt omkring den tomtar och där brevid julkrubban med hela jesusfamiljen. Traditionerna sägs vara värdefulla. Det är mysigt att få träffas och då krävs det kanske en högtid för att alla ska få möjlighet, som statlig satt tid att umgås, men samtidigt tycker jag att det blir aningen hysteriskt. Alla dessa rätter på julbordet och för att inte talar om chokladaskar. Om det fortsätter så här kommer jag kunna rulla tillbaka till skolan. Fint tyckte jag dock det vara att ge bort alla mina egengjorda klappar. Såsom stickade tröjor till systrar och ljuslyktor till mormor och farmor. Det är något speciellt med att få ge!

(Inser att mitt bloggande går sådär, tex nu kommer mitt julinlägg sisådär 5 dagar i efterhand. Kanske dock ett sundhetstecken.)

//ViolaIngeborg

Ullis och Timo






Promenadstilen.























Tog en senväg tillbaka till Österlen förbi Önnarp och hämtade lite post. Lillasystern min kom springande ut ur huset och log och kramades och hade lagat mat till mig och var allmänt gullig. Så det var avslappnande att spendera några timmar i mitt föräldrahem. Det var visst tacksägelsedagen. Jag är tacksam att jag har möjligheter, att jag får god mat varje dag, att jag har goda sanitära förhållanden, att jag är född i den här delen av världen och jag är tacksam för att jag lärt känna fina människor, tacksam för alla människor som bryr sig om mig, som jag får ha nära.  Jag och Ullisbullis gav oss ut på en promenad på de tröskade fälten. Samtidigt blev himlen allt mer rosa. Jag rös av välbehag inför naturens skönhet. Jag uppskattade inte denna landsbygdsromantik när jag bodde mitt i den. Men nu när jag inte har den utanför fönstret blir den helt plötsligt så uppenbar för mig. Ja, Önnarp var vackert i söndags.
Pappa arbetade ute på fältet med att dika ett fält där det ständigt står vatten och blev glad när vi kom och såg hur det gick. Kanske var han också glad att vi lämnat tv:n och datorn en stund. På samma plats som pappa grävde har jag och Ullis åkt skriskor tidigare vintrar, nu lär det inte hända igen förhoppningsvis.
Vi sprang på fälten och det kändes som att jag inte kunde få för många bilder av himlen och de öppna landskapen.

Måste medge att jag faktiskt tycker att det ska bli fint att komma hem till jul och vara där lite längre. Jag hoppas på en bra vinter.

//ViolaIngeborg

Jag tog tåget västerut och spenderade ett knappt dygn i Önnarp. Kornet var skördat, kattungarna hade blivit stora, solrosorna hade börjat vissna, jag läste damtidning hos min mormor en stund medan vi drack grönt te. Världen är i pågående förändring och himlen var vackert blå.

//ViolaIngeborg

Jag försöker komma ikapp. Jag är i Tomelilla nu, men det känns som att jag ska kunna se tillbaka på detta året måste komma ikapp innan jag går vidare, så här är vad som hänt fram tills detta nu där jag sitter och skriver rent anteckningar om Nordafrika och dricker te och lyssnar på Ingenting.


En av mina sista dagar i Önnarp och himlen var osyldigt blå.


Malmökonsthall med Andreas.


Konst om miljön på Malmöfestivalen.


Efterklang.


Pascal.


En mycket vacker parkbänk vid domkyrkan i Lund.


Melissa Horn.


Posthuset, eller?


Himlen började rodna under Melissa Horn konserten.


Melissa Horn spelade samma extranummer som på p&l.


Gaby and the Guns.



Lars Winnerbäck.


elin och jag.


Lars Winnerbäck.


Elins vackra håruppsättning.

//ViolaIngeborg

Grönt te och en omgång alfapet.







Läskiga moln över kyrkogården; som tydligen är den plats i Önnarp en GPS kan finna.


En blandning av pirr och rädsla när jag öppnar dörren första gången för en vän och visar mitt barndomshem. Jag ursäktar tapeterna med ett litet leende och orden "Här är inte omtapetserat sedan 50-talet" och lugnas när svaret blir att det är mysigt. javisst, det är ganska opretentiöst. Det är en underlig känsla att visa mitt hem för första gången, som att avslöja ännu en bit av sig själv. Se in i mitt rum, se in i mig.

//ViolaIngeborg

Det fina porslinet plockades fram ur skåpet med blommönster i träet. Det är en del av kulturen jag lever, den lantliga kulturen, skåpen i "finrummet" som är fyllda med serviser. Vackert porslin somhögst används ett halvt dussin gånger om året. Det är ärvt i några generationer och om en av tallrikarna skulle falla i backen skulle det ta hus i helvete. Men jag försöker att sätta lite guldkant i vardagen; så när jag blöd in min barndomsvän Elin och min arbetskollega och tillika vän Maria så låste jag upp skåpet och plockade ut några av tallrikarna med guldkant och blomstermotiv. jag kände mig en aning överambitös, men det var mödan värt för när jag tänt fjorton stearinljus och dukar fram maten och sedan lagade te och plockade fram kakburken kändes det både högtidligt och mysigt. Vi skrattade åt våra konfirmationsminnen och diskuterade studentillvaron. Jag skröt naturligtvis om min egen odlade sallad och mina hembakade små björnbärsgrottor, eller mensgrottor som jag retsamt slängde mig med för att se reaktionerna. Utanför de stora fönsterna på varandan ösregnade det och det hela kändes som en bild ur en schablon. Regn, stearinljus och porslin med rosor som motiv.









Lillasyster fick också vara med och jag tror faktiskt att alla gillade mitt gröna fairtrade te.

//ViolaIngeborg

Odlar egen sallad och gurka och pyntar med solrosor. Om inte gröna fingrar så i alla fall skit under naglarna.

//ViolaIngeborg

Sedan jag flyttade hem har jag återigen börjat åka tåg. Landskapet utanför tågfönstret är i alla fall vackert såhär års.






Skurup Lund och tillbaka igen.


//ViolaIngeborg