violaingeborg

Det fina porslinet plockades fram ur skåpet med blommönster i träet. Det är en del av kulturen jag lever, den lantliga kulturen, skåpen i "finrummet" som är fyllda med serviser. Vackert porslin somhögst används ett halvt dussin gånger om året. Det är ärvt i några generationer och om en av tallrikarna skulle falla i backen skulle det ta hus i helvete. Men jag försöker att sätta lite guldkant i vardagen; så när jag blöd in min barndomsvän Elin och min arbetskollega och tillika vän Maria så låste jag upp skåpet och plockade ut några av tallrikarna med guldkant och blomstermotiv. jag kände mig en aning överambitös, men det var mödan värt för när jag tänt fjorton stearinljus och dukar fram maten och sedan lagade te och plockade fram kakburken kändes det både högtidligt och mysigt. Vi skrattade åt våra konfirmationsminnen och diskuterade studentillvaron. Jag skröt naturligtvis om min egen odlade sallad och mina hembakade små björnbärsgrottor, eller mensgrottor som jag retsamt slängde mig med för att se reaktionerna. Utanför de stora fönsterna på varandan ösregnade det och det hela kändes som en bild ur en schablon. Regn, stearinljus och porslin med rosor som motiv.









Lillasyster fick också vara med och jag tror faktiskt att alla gillade mitt gröna fairtrade te.

//ViolaIngeborg