violaingeborg

Jag satt uppe tills svt slutade rapportera, klockan hann bli närmare två innan jag kröp ner i sängen. Det var som att chocken inte kunde lägga sig, en känsla som gjorde mig stum. En rädsla, ett ofrånkomligt faktum jag på många sätt förutsett. Främlingsfientlighet och inskränkning av friheten. Också lite sorg över att det blev blått. Även om jag blivit propaganderad med dess förtjänster sedan barndomen har något rött och främst grönt lindat sig in runt mitt hjärta och fått mig att känna att det rödgröna borde vara det självklara. Menmen, egentligen är det inte så stora fel med alliansen om jag jämför dem med Sverigedemokraterna. Det slår mig att dessa människor som säger sig älska Sverige har en bild av staten som är falsk, en illusion. Deras Sverige är jag inte en del av. De skriker så högt att jag blir rädd att omvärlden kommer få för sig att det de proklamerar är sanningen och inom känner jag att det blivit ännu viktigare för mig att visa att det finns annat. Ta på mina flerfärgade klänningar, sjunga högt på Håkan Hellström i skogen, säga politiskt inkorrekta saker, drömma om vackra människor, läsa poesi, diskutera globala frågor och skratta hjärtligt. I detta behandla mina medmänniskor med respekt.

Men valvaka var det på  korridoren, det hade peppats inför den och plötsligt var det söndag och klockan 19 och vi satt samlade med våra stickningar och våra tekoppar och våra blandade politiska viljor och det var faktiskt mysigt, även om stämningen blev något upprörd då det meddelades att sverigedemokraterna fått 10% av Skånes rösterna. Allt eftersom nyheterna lade sig och spänningen försvann droppade folket av och till slut var det bara jag kvar. Mitt försat val, den första gången någon frågade efetr min röst.



Jag är öppen med att jag röstade på miljöpartiet. Jag vill ha mer cykelvägar, billigare kollektivtrafik, 6 h arbetsdag och en grön vacker värld!

//ViolaIngeborg