Sommarens första dag
Sommarens första bad är genomfört. Lomma beach bjöd mig ovanligt varmt vatten som jag plaskade runt i och livet kändes väldigt underbart.
Uppsatsen är inlämnad, nu är strax epoken som kallas litteraturvetenskap i lund vara tilll ända. Det är något med slut, det är så ambivalent. Sorligt att skiljas från tryggheten man funnit i en plats och alla de vackra människor man mött, men samtidigt är det starten av något nytt, som att det ur slutet föder framtiden.
Jag såg SatC2 på bio häromdagen. Jag blev förbannad. Innan har jag kunnat acceptera deras lyxiga konsumtionsvärld, men denna filmen fick mig verkligen att bli arg över hur människor bara förbiser miljötänk och hänsyn om vår värld. Jag hade kanske kunnat se genom fingrarna med detta om det varit lika hög kvalitet som tidigare då relationsporträtten känts klokrena, men filmen var inte alls lika genomarbetad som den tidigare produktionen. Jag slogs av att Sarah Jessica Parker inte ens är en någerlunda skådespelerska. Men jag tyckte destu mer om Kristin Davis. Men nej, jag fick lämna biosalongen med ett leende på läpparna av fel anledning. Leendet kom från befrielsen i att inse att SatC inte är fantastiskt och att jag inte behöver försvara serien. Men, ändå önskar jag någonstans att de inte gjort denna filmen.
Fantastiskt väder ger hopp till livet. Jag monterar ner mitt rum, mitt liv, lägger det i kartonger för att transportera iväg. Det är dagar nu som återstår. Det är timmar. Jag vet inte hur jag ska fånga essensän av dessa. Lund är en vacker stad och förhoppningsvis återvänder jag en dag, om många timmar kommer jag stå här igen med kartongerna, redo att montera upp.
ett liv som monteras ner
För att glädja mig efter uppsats inlämningen gick jag till humana och köpte lite nya sommarkläder. Jag tänker att det alltid är bra att uppmuntra sig själv efter hårt arbete.
Klänning (nr5) Festivalsommarklänning 2010
Beskrivning: Blå botten med röda, rosa, lila, gula och ljusblå blommor, knytband över axlarna.
Historia: Nyinköpt klänning från Humana Lund som jag hunnit ha på mig under ett besök i ett regnigt Malmö. Den inköptes med ambitionen att bli sommarens festivalklänning, min kombo sa skämtsamt att den i alla fall är lätt att ta av. Jag tycker att den är väldans somrig och nästan lite knäpp i det blommiga mönstret. (Hummm, jag har kommit till insikt med att jag har väldigt många blommiga klänningar. Undrar om mitt blomminspirerade namn har haft inverkan i den stilmässiga inriktningen...)
Ja, så kanske man vill veta vilka festivaler jag ska bege mig till. Ja, jag tänker åka på Peace & Love, funderar på Hultsfred, defenitivt till Öland Roots och om möjligt till Emmaboda. Det ska bli en sommar att njuta av och minnas.
Sommaren har kommit och svet in mig i en skön känsla av hopp. Det pirrar och knakar, saker håller på att förändras.
//ViolaIngeborg
Uppsatsen är inlämnad, nu är strax epoken som kallas litteraturvetenskap i lund vara tilll ända. Det är något med slut, det är så ambivalent. Sorligt att skiljas från tryggheten man funnit i en plats och alla de vackra människor man mött, men samtidigt är det starten av något nytt, som att det ur slutet föder framtiden.
Jag såg SatC2 på bio häromdagen. Jag blev förbannad. Innan har jag kunnat acceptera deras lyxiga konsumtionsvärld, men denna filmen fick mig verkligen att bli arg över hur människor bara förbiser miljötänk och hänsyn om vår värld. Jag hade kanske kunnat se genom fingrarna med detta om det varit lika hög kvalitet som tidigare då relationsporträtten känts klokrena, men filmen var inte alls lika genomarbetad som den tidigare produktionen. Jag slogs av att Sarah Jessica Parker inte ens är en någerlunda skådespelerska. Men jag tyckte destu mer om Kristin Davis. Men nej, jag fick lämna biosalongen med ett leende på läpparna av fel anledning. Leendet kom från befrielsen i att inse att SatC inte är fantastiskt och att jag inte behöver försvara serien. Men, ändå önskar jag någonstans att de inte gjort denna filmen.
Fantastiskt väder ger hopp till livet. Jag monterar ner mitt rum, mitt liv, lägger det i kartonger för att transportera iväg. Det är dagar nu som återstår. Det är timmar. Jag vet inte hur jag ska fånga essensän av dessa. Lund är en vacker stad och förhoppningsvis återvänder jag en dag, om många timmar kommer jag stå här igen med kartongerna, redo att montera upp.
ett liv som monteras ner
För att glädja mig efter uppsats inlämningen gick jag till humana och köpte lite nya sommarkläder. Jag tänker att det alltid är bra att uppmuntra sig själv efter hårt arbete.
Klänning (nr5) Festivalsommarklänning 2010
Beskrivning: Blå botten med röda, rosa, lila, gula och ljusblå blommor, knytband över axlarna.
Historia: Nyinköpt klänning från Humana Lund som jag hunnit ha på mig under ett besök i ett regnigt Malmö. Den inköptes med ambitionen att bli sommarens festivalklänning, min kombo sa skämtsamt att den i alla fall är lätt att ta av. Jag tycker att den är väldans somrig och nästan lite knäpp i det blommiga mönstret. (Hummm, jag har kommit till insikt med att jag har väldigt många blommiga klänningar. Undrar om mitt blomminspirerade namn har haft inverkan i den stilmässiga inriktningen...)
Ja, så kanske man vill veta vilka festivaler jag ska bege mig till. Ja, jag tänker åka på Peace & Love, funderar på Hultsfred, defenitivt till Öland Roots och om möjligt till Emmaboda. Det ska bli en sommar att njuta av och minnas.
Sommaren har kommit och svet in mig i en skön känsla av hopp. Det pirrar och knakar, saker håller på att förändras.
//ViolaIngeborg
Kommentarer
Trackback
