PLÅSTER

Jag slog upp ett jack på hakan.
Det gjorde ont och blodade ner mig.
Jag grät och var chockad och kände mig ganska liten där jag låg på korridorgolvet.
Som tur är finns det fina människor i min korridor som hjälpte mig, häll min hand, torkade bort blodet, virade in mig i filt och tejpade ihop mig. TACK till alla mina hjältar.
Ett dramatiskt slut på fredagskvällen må jag säga.
Nu två dagar senare känns min käke nästan som normal igen, jag har inte längre ont i huvudet och såret är gömt under tejp och plåster.
Min fader har förutspått att det ska tio dagar för det att läka, så om 7 dagar ser jag fram mot att se om jag får ett karaktäriserande ärr på hakan. Spännande minsann.



I jul önskar jag mig en läkt haka!


//ViolaIngeborg

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0