violaingeborg

Min första flygtur; mitt första besök på flygplats, mitt första möte med taxfree område, min första flygmat (kände mig dock nästan som hemma då smöret var Bregott!)




Kairo var smutsigt och så annorlunda mot allt jag någonsin tidigare mött. Taxibilarna körde hysteriskt fort. Alla tutade hela tiden. Ingen använde säkerhetsbälten. När trafiken tystnat tidigt på morgonen kunde man ibland vakan av bönutropet från moskén, det var vackert. Det kändes galet varmt den första veckan och de första dagarna skakade mina ben ibland okontrollerat eftersom jag svettades så mycket och fick salt brist.













Jag har aldrig drömt om att stå under pyramiderna. Men samtidigt var det mäktigt att på riktigt vara vid sfinxen och promenera kring keops. Tanken att människor för flera tusen år sedan lyckats med att bygga dessa, är också den mäktig.  





Utsökt Mango, den godaste jag någonsin ätit. Den förtärdes på taket där jag kunde blicka ner över Kairo. Vårt hostel Dahab låg på taket av ett minst åtta våningar högt hus. Om hissen var upptagen blev det en promenad uppför trapporna som var att duga! Kairo var pulserande, alla dessa människor som rörde sig på gatorna.








Vi bodde i öknen två nätter och det var nog det bästa på resan. Vi reste med beduiner som sjöng för oss på kvällarna och körde oss genom öknen på dagarna. Att springa i den varma sanden eller stanna och ta en danspaus, det var fantastiskt. Jag trodde att jag kanske skulle bli lite nojig av att vara i ett så sterilt och till synes dött landskap, men jag fann det nästan lika vackert som havet i all sin oändlighet. Stjärnhimlen i öknen var som glittrande frost där det jämt och ständigt kunde ses en stjärna falla.







Från öknen tog vi oss in till oasen Dakhla där vi bodde i 3 dagar. Det var vackert där också och väldigt lugnt. Vi badade i källvatten som färgade min bikini rosa av järn, red dromedar ( min hette Sascha), fick se ett dromedarföl födas och sjöng massor vid beduinernas eldstad. En dag shoppade vi i Dakhlas centrum. Det var så stor skillnad att vara i en inte alls lika turist exponerad stad. Alla var väldigt trevliga och lugna, ja, förutom skolbarnen som glatt vinkade och glatt ropade från sina klassrum är vi gick förbi. Även om det kanske inte är världens mest spännande plats, var det mycket fint.















Nästa anhalt var Luxor. Jag blev förkyld där och min mage var inte tipptopp. Om jag ska vara ärlig började jag sakna den svenska maten och också att vara hemma. Jag saknade grovt bröd, grönsaker man inte behövde vara rädd för att äta och att kunna vara för sig själv. Luxor var en stressig stad där männen oblygt ropade och det märktes att de är beroende av turismen då alla verkade desperata efter att få kunder. Tex var det en pojke som ite såg ut att vara mer än 10 år som ropade efter mig att jag hade sexiga ben då jag inte ville köpa av honom. Jag var aningen obekväm med detta. Nilen var väldigt smutsig. Vi åkte på den i några timmar med en motorbåt och visst var det vackert, men varje gång jag såg skräp flyta omkring kändes det sorgligt. Vi besökte många sevärdheter, sånt man ska göra när man är i Egypten helt enkelt. Efter en vecka i Luxor klev jag på ett tåg för att åka hela natten tillbaka till Kairo.






Tillbaka i Kairo började jag må bättre. Det kändes skönt att vara tillbaka där vi började. Jag gillar Kairo. vte inte riktigt varför, men kanske är det för att det var mitt första möte med Egypten. Mitt första intryck såom på något vis etsade sig fast. Vi satt och drack te på smala gator, åt falafel, blev kompis med en kille när vi gick över gatan och tittade på sofidancing med honom. Det var helt enkelt fint. Dock måste det sägas att det även i Kairo fanns en del slemmiga killar. Men egyptiska män på gränsen till fyrtio som tror att det ska få ligga med dig kan vara något underhållande också. Nedersta bilden är utsikten från vårt "toalettfönster", för tillfället var det mest en glugg och inget glas. Det är för mig en mycket främmande syn, men också otroligt vacker.



Min fina nallehandduk som jag fick i födelsedagspresent som liten, kanske 1993 blev tvungen att slänga i Kairo då jag ville få plats med en del annat i väskan. Tog en bild för att kunna minnas den och hur söt den var.




När vi flög men fick jag sitta vid fönstret. Jag fick en bladning av panik och fascination av att vara så högt ovanför jordens yta. Dels var det för mig ogreppbart och dels fångades jag av en oförståelig spänning inför hur det skulle kännas om planet störtade. Vet inte riktigt hur det kom sig att den tanken kittlade. Flygmaten var inte lika god som på dit vägen och resan var väldigt turbulent. Under en kvartstid skakade hela planet och om jag visste att det inte hörde till det vanliga hade jag varit rädd. Men efter si sådär fem timmar fick jag kliva av på Kastrup. Faktum är att det var rätt skönt att vara hemma även fast det regnade och blåste.