Skolutflykt!
En söndag åkte jag på skolutflykt på Österlen, egentligen var den nog mest till för att eleverna från uppåtlandet skulle få se lite sevärdheter, men jag tog chansen att få känna mig lite turistig på hemmaplan och sprang runt i det gröna landskapet med kameran i högsta hugg.
Ale Stenar. Jag fylldes av andakt inför havet. Som om det fanns något självklart inombords i att mitt sinne liknar havet vid evighet och ursprung. Långsökt kan jag tänka att det är från havet vi har vårt ursprung, för jag tror mig minnas från NO lektionerna att livet kom ur havet. Jag måste säga att jag älskar havet.
Ja, det var vackert på Ale Stenar och där fanns cykelparkering!
Simrishamn; Österlens huvudstad.
Stenshuvud är en plats jag besökt ett halvt dussin gånger, men varje gång fylls jag av samma känsla när jag möter nationalparken. Det är något speciellt att promenera bland träden som växer vilt och fritt, att få möta den nästan orörda naturen och känna sig som Ronja Rövardotter. Låta fantasin framana bilder från en tid flera tusen år tillbaka i tiden, när idustrialisering och klimathot inte gick att föreställa.
Det svåra valet av älsklingsfärg faller på grönt. Den påminner mig om våren och om livet.
Det var en fin skolutflykt, dock gav den långa vandringen runt Stens huvuds alla toppar och dalar mig ett läskigt skavsår, men jag känner mig nu pepp på nästa utflykt då vi ska vandra igen på Österlen och övernatta i skogen. Vi får se om det blir lika härligt att möta naturen eller om det mest blir kallt.
//ViolaIngeborg
Ale Stenar. Jag fylldes av andakt inför havet. Som om det fanns något självklart inombords i att mitt sinne liknar havet vid evighet och ursprung. Långsökt kan jag tänka att det är från havet vi har vårt ursprung, för jag tror mig minnas från NO lektionerna att livet kom ur havet. Jag måste säga att jag älskar havet.
Ja, det var vackert på Ale Stenar och där fanns cykelparkering!
Simrishamn; Österlens huvudstad.
Stenshuvud är en plats jag besökt ett halvt dussin gånger, men varje gång fylls jag av samma känsla när jag möter nationalparken. Det är något speciellt att promenera bland träden som växer vilt och fritt, att få möta den nästan orörda naturen och känna sig som Ronja Rövardotter. Låta fantasin framana bilder från en tid flera tusen år tillbaka i tiden, när idustrialisering och klimathot inte gick att föreställa.
Det svåra valet av älsklingsfärg faller på grönt. Den påminner mig om våren och om livet.
Det var en fin skolutflykt, dock gav den långa vandringen runt Stens huvuds alla toppar och dalar mig ett läskigt skavsår, men jag känner mig nu pepp på nästa utflykt då vi ska vandra igen på Österlen och övernatta i skogen. Vi får se om det blir lika härligt att möta naturen eller om det mest blir kallt.
//ViolaIngeborg
Kommentarer
Trackback
