det kallas shopping
Jag gick loss på stan, när jag egentligen bara skulle lämna tillbaka alla skivor till biblioteket och hämta två paket på en bensinmack. Ja, det stora hade skett, min ipod och mina böcker hade anlänt till Tomelilla. Men på vägen dit hann jag både köpa ett nackstöd för långa färder genom Afrika och naturmedicin för att återställa bakteriefloran i magen som malariamedicinen (dvs antibiotika) slår ut .
Jag fick dock något av en allergisk reaktion mot personalen på hälsokostbutiken. Hon var hysteriskt trevlig och för all del det kan vara trevligt. Men jag föredrar nog de mer sakliga expediterna, de är mer förtroendeingivande och jag blir liksom lugn. Jag råkade fråga om tabletterna funkade fast jag är laktoskänslig och då skulle hon till att diskutera mitt bajs, vilket jag avstod med orden "Vi behöver ju inte prata om det här." Men tydligen var det ett vanligt förekommande samtalsämne i butiken. Jag kom till slut därifrån och drog slutsatsen att mina kompisar gillat den galna expediten medan jag var tveksam.
Sedan kirrade jag paketen, jag blev förvånad över hur stort mitt tradera paket var, galet stort. Expediten på bensinmacken var den suraste på länge. Men jag gillade henne ändå, tex kommenterade hon det faktum att sifferkombinationen man får till paketet faktiskt heter löpnummer och inte bara nummer som jag sa. Men för henne var det kanske viktigt med de adekvata termerna. Men jag fick mina paket till slut och kunde lämna macken som stank av korv. Jag gillar inte korv. No gusta korv.
Här har vi alltså det enorma paketet, till störst del var det fyllt med tidningspapper från en Metro Stockholm, men så mitt ibland det låg min nyfunna älskling!
Därefter blev det apoteket och som jag shoppade. Herregud, vad jag shoppade.
Alla dessa härligheter gick för 443 kronor. Hysteriskt dyrt det är med friskvård. Jag som bara vill hålla bra saltnivå, slippa malaria och brännskador. Men allt har ett pris! (Jag hade tänkt köpa febertermometer, men där gick min gräns så det blidde inget.)
Efter att vi lagt lite post vi hittat tappad på trottoaren på lådan så begav vi oss tillbaka till skolan. Det var kallt och jag hade problem med att bära mina paket utan att frysa om mina vantlösa händer (jag som stickade så många par vantar i julas, var blev de av?) Men väl tillbaka packade jag upp min ipod (vad ska den heta? Den behöver ett namn så jag kan börja antropomorfisera) men väntade med bokpaketet. Men nu på kvällen så slet jag upp det och upptäckte till min förtjusning att Lonely Planet Southern Africa kommit ut i en nyare upplaga än den jag lånat av min kompis, minsann!
Se på min bok är det surikater medan det på den gamla är flodhästar. Men vilket är finast? Bäst är dock att min bok är mer uppdaterad och förhoppningsvis tryggare att luta sig mot.
Även min novellsamling har jag fått! Kändes som att den behövdes som sällskap under resan, dessutom ska Gappah bo i Harare nu enligt det sista jag läst, så vem vet jag kanske råkar sätta mig bredvid henne på book café och inleder en diskussion om de fantastiska novellerna. För att återgå till min shopping så var jag en snäll medmänniska och köpte ett bokmärke och stöttade SOS-barnbyar. Det var inte jättefint, men kommer nog kunna spela sin roll som bokmärke väl. Länge har jag använt ett reklamvykort för Emmaboda festivalen 2009, så vi får se om detta märket kan konkurrera ut det andra.
Nu borde jag sova. Blir så lätt att jag är vaken lite för länge när rumskompisen är borta. Nu har hon rest till Hawaii så hoppet om att jag ska komma i säng någorlunda i god tid är förlorat.
Men nu tror jag faktiskt att jag i princip har allt jag behöver inför resan, ja, förutom en usb sladd till min ipod men det ska jag kirra imorgon och så kanske mer musik. (På tal om ipods och musik och så tar det as lång tid för itunes att konvertera wma filerna till filer som passar programmet, datorn har hållit på i ett dygn och då återstår nästan 1000 spår. Galet, galet.)
//ViolaIngeborg
Jag fick dock något av en allergisk reaktion mot personalen på hälsokostbutiken. Hon var hysteriskt trevlig och för all del det kan vara trevligt. Men jag föredrar nog de mer sakliga expediterna, de är mer förtroendeingivande och jag blir liksom lugn. Jag råkade fråga om tabletterna funkade fast jag är laktoskänslig och då skulle hon till att diskutera mitt bajs, vilket jag avstod med orden "Vi behöver ju inte prata om det här." Men tydligen var det ett vanligt förekommande samtalsämne i butiken. Jag kom till slut därifrån och drog slutsatsen att mina kompisar gillat den galna expediten medan jag var tveksam.
Sedan kirrade jag paketen, jag blev förvånad över hur stort mitt tradera paket var, galet stort. Expediten på bensinmacken var den suraste på länge. Men jag gillade henne ändå, tex kommenterade hon det faktum att sifferkombinationen man får till paketet faktiskt heter löpnummer och inte bara nummer som jag sa. Men för henne var det kanske viktigt med de adekvata termerna. Men jag fick mina paket till slut och kunde lämna macken som stank av korv. Jag gillar inte korv. No gusta korv.
Här har vi alltså det enorma paketet, till störst del var det fyllt med tidningspapper från en Metro Stockholm, men så mitt ibland det låg min nyfunna älskling!
Därefter blev det apoteket och som jag shoppade. Herregud, vad jag shoppade.
Alla dessa härligheter gick för 443 kronor. Hysteriskt dyrt det är med friskvård. Jag som bara vill hålla bra saltnivå, slippa malaria och brännskador. Men allt har ett pris! (Jag hade tänkt köpa febertermometer, men där gick min gräns så det blidde inget.)
Efter att vi lagt lite post vi hittat tappad på trottoaren på lådan så begav vi oss tillbaka till skolan. Det var kallt och jag hade problem med att bära mina paket utan att frysa om mina vantlösa händer (jag som stickade så många par vantar i julas, var blev de av?) Men väl tillbaka packade jag upp min ipod (vad ska den heta? Den behöver ett namn så jag kan börja antropomorfisera) men väntade med bokpaketet. Men nu på kvällen så slet jag upp det och upptäckte till min förtjusning att Lonely Planet Southern Africa kommit ut i en nyare upplaga än den jag lånat av min kompis, minsann!
Se på min bok är det surikater medan det på den gamla är flodhästar. Men vilket är finast? Bäst är dock att min bok är mer uppdaterad och förhoppningsvis tryggare att luta sig mot.
Även min novellsamling har jag fått! Kändes som att den behövdes som sällskap under resan, dessutom ska Gappah bo i Harare nu enligt det sista jag läst, så vem vet jag kanske råkar sätta mig bredvid henne på book café och inleder en diskussion om de fantastiska novellerna. För att återgå till min shopping så var jag en snäll medmänniska och köpte ett bokmärke och stöttade SOS-barnbyar. Det var inte jättefint, men kommer nog kunna spela sin roll som bokmärke väl. Länge har jag använt ett reklamvykort för Emmaboda festivalen 2009, så vi får se om detta märket kan konkurrera ut det andra.
Nu borde jag sova. Blir så lätt att jag är vaken lite för länge när rumskompisen är borta. Nu har hon rest till Hawaii så hoppet om att jag ska komma i säng någorlunda i god tid är förlorat.
Men nu tror jag faktiskt att jag i princip har allt jag behöver inför resan, ja, förutom en usb sladd till min ipod men det ska jag kirra imorgon och så kanske mer musik. (På tal om ipods och musik och så tar det as lång tid för itunes att konvertera wma filerna till filer som passar programmet, datorn har hållit på i ett dygn och då återstår nästan 1000 spår. Galet, galet.)
//ViolaIngeborg
Kommentarer
Trackback
