Jag är ledsen Emil.
Sorgen när jag inser att jag glömt bort Emil Jensens gratiskonsert i Malmö Folkets Park är överväldigande. Sommaren passerar alldeles för fort och jag har tio pjäser kvar att läsa i min sommarkurs. Det tycks som att min tillvaro mest blir fylld av mer eller mindre eggande dramatik. Men ikväll blir det amatörteater på ett närliggande slott. Om en vecka flyttar jag till folkhögskolan.
Fan vad du är snygg...
Jag hatar facebook. Eller jag hatar inte facebook som sådan, jag hatar det folk använder den till. Varje dag ser jag bilder av tjejer som folk kommenterat med "Snygg" i olika former, exempel:
* Fan va långt ditt hår har blivit. Hur snygg som helst, som vanligt.
*snygg!!! ♥
*snyyggggggggggg
Detta funnet under endast en kort rundklickning på facebook.
Låter jag bitter? Önskar jag att mina vänner också kommenterade så på bilder av mig. Att jag är snygg, sexig och så vidare. Kanske. Det hade kanske varit kittlande att ständigt få den typen av bekräftelse. Få svara "Tack vackraste!" eller inte svara överhuvudtaget, som om det vore det mest uppenbara i hela världen. Men det är tomma ord för mig, det framstår mer som en kotym. Det hör till i en jargong. Jag hatar det, för det avslöjar hur ytligt facebook kan vara. En profilbild är det första som ses. Är det här en snygg person, är det en intressant person? Utseendet ger personen ett värde. Människorna känns som produkter, hur framstår de, vem vill de att folk ska tänka att de är? Kanske räcker det med att vara en "snygg" person på facebook. I verkligheten är de nog mycket mer. Förhoppningsvis.
Kanske vill jag också vara "snygg" på facebook. Kanske hade jag varit lyckligare då.
Men det gör mig sorgsen att bekräftelsen ska ligga i just med ordet snygg och dess innebörd.
Kanske betyder det att jag är ful.
