violaingeborg

Jag försöker komma ikapp. Jag är i Tomelilla nu, men det känns som att jag ska kunna se tillbaka på detta året måste komma ikapp innan jag går vidare, så här är vad som hänt fram tills detta nu där jag sitter och skriver rent anteckningar om Nordafrika och dricker te och lyssnar på Ingenting.


En av mina sista dagar i Önnarp och himlen var osyldigt blå.


Malmökonsthall med Andreas.


Konst om miljön på Malmöfestivalen.


Efterklang.


Pascal.


En mycket vacker parkbänk vid domkyrkan i Lund.


Melissa Horn.


Posthuset, eller?


Himlen började rodna under Melissa Horn konserten.


Melissa Horn spelade samma extranummer som på p&l.


Gaby and the Guns.



Lars Winnerbäck.


elin och jag.


Lars Winnerbäck.


Elins vackra håruppsättning.

//ViolaIngeborg

Och jag säger: ska vi leka americas next top model och systermin rynkar på näsan och svarar; vi kan väl bara fotografera lite. På med klänningar, men dock inget smink. Jag provade hur studentkläderna kändes. Försökte minnas att axelvaddar var lite inne 2009. Beundrade systermin i sin brudtärneklänning från 60-talet och gjorde oss tillrätta i en av alla de spännande miljöer man kan hitta på landsbygden, där natur och kultur bryter sig in i varandra i en vacker dualism (för att använda ett relativt nyfunnet ord.) Notera att tänderna är ett minne från den tiden då det slaktades grisar på vår gård och hönsen fick de kokade huvudena som mat. På landet får inget förfaras tillochmed ett grishuvud får inte förspillas. Så jag säger; yes I'd like to play americas next top model (i hönshuset).

//ViolaIngeborg

Grönt te och en omgång alfapet.







Läskiga moln över kyrkogården; som tydligen är den plats i Önnarp en GPS kan finna.


En blandning av pirr och rädsla när jag öppnar dörren första gången för en vän och visar mitt barndomshem. Jag ursäktar tapeterna med ett litet leende och orden "Här är inte omtapetserat sedan 50-talet" och lugnas när svaret blir att det är mysigt. javisst, det är ganska opretentiöst. Det är en underlig känsla att visa mitt hem för första gången, som att avslöja ännu en bit av sig själv. Se in i mitt rum, se in i mig.

//ViolaIngeborg

Det fina porslinet plockades fram ur skåpet med blommönster i träet. Det är en del av kulturen jag lever, den lantliga kulturen, skåpen i "finrummet" som är fyllda med serviser. Vackert porslin somhögst används ett halvt dussin gånger om året. Det är ärvt i några generationer och om en av tallrikarna skulle falla i backen skulle det ta hus i helvete. Men jag försöker att sätta lite guldkant i vardagen; så när jag blöd in min barndomsvän Elin och min arbetskollega och tillika vän Maria så låste jag upp skåpet och plockade ut några av tallrikarna med guldkant och blomstermotiv. jag kände mig en aning överambitös, men det var mödan värt för när jag tänt fjorton stearinljus och dukar fram maten och sedan lagade te och plockade fram kakburken kändes det både högtidligt och mysigt. Vi skrattade åt våra konfirmationsminnen och diskuterade studentillvaron. Jag skröt naturligtvis om min egen odlade sallad och mina hembakade små björnbärsgrottor, eller mensgrottor som jag retsamt slängde mig med för att se reaktionerna. Utanför de stora fönsterna på varandan ösregnade det och det hela kändes som en bild ur en schablon. Regn, stearinljus och porslin med rosor som motiv.









Lillasyster fick också vara med och jag tror faktiskt att alla gillade mitt gröna fairtrade te.

//ViolaIngeborg

Sommarens alfapet och jag vet att det finns lite fusk ord, som när jag skrev guppar. Det har blivit en hel del tre bokstavsord, men de är trevliga; kåt och röv gör spelet än mer angenämt. Detta har också hänt denna sommar att min lillasyster slagit mig och för en gång skull lämnade vi spelet som vänner.

//ViolaIngeborg

Jag firade midsommar tillsammans med min familj, jag tog chansen att klä upp och hade inte mindre än tre underkjolar och turkosa skor jag köpt på amnesty i Lund för en spottstyver. Det var vackert väder i Hammar där vi begav oss för en oräknelig gång och havet var uppfriskande, men botten var tyvärr stenig. Jag kände mig som en prinsessa i min vackra stass.



















Kan inte riktigt få nog av de här bilderna. Havet och gräset, de vackra färgerna som möts, naturen är lätt att kalla gudomlig.

//ViolaIngeborg

Odlar egen sallad och gurka och pyntar med solrosor. Om inte gröna fingrar så i alla fall skit under naglarna.

//ViolaIngeborg

En brygga som nästan inte verkar ta slut.
Solen går ner i havet och glänser över kärnkraftverket.

//ViolaIngeborg

Den fjärde augusti gick jag och fyllde nitton år och min lillasyster fyllde fjorton år. Jag minns dagen hon föddes, det var en av de bästa dagarna i mitt liv. Mina storsystrar var jättesnälla mot mig, plockade blommor till mig och mormor bjöd på tigerkaka och jag fick sitta på hennes pakethållare och så ledde hon cykeln genom Önnarp medan mina systrar cyklade vilt. Jag var lycklig och hade fått gosedjur i femårspresent. På kvällen ringde pappa och sa att jag fått en lillasyster. Jag gungade i trädgården och det var vackert väder.



Lillasyster var så snäll mot mig på födelsedagen, jag var gald och hade min födelsedagsklänning på mig, det vill säga klänningen jag köpt som present till mig själv!

//ViolaIngeborg

Sanningen är att livet som kyrkovaktmästare inte är så glamoröst, sanningen är att min stil har förändrats till lantbrukaraktighet. Men för att rädda mig från undergång så har jag infört traditionen att byta om till en klänning så fort jag kommit ut ur duschen. Detta för att rädda mig från galenskap.

Före:


Efter:


//ViolaIngeborg