violaingeborg

Gjorde en utflykt till Lund för att leka lite med Pella. Hon fick sina vantar, som jag glömde fotografera, men jag var nöjd för jag hade rimmat och allt och hon gillade dem trots mina omdiskuterbara färdigheter i vantstickning. Dessutom blev lyckan desto större när jag fick en second hand tyllkjolklänning i julklapp tillbaka! Den kändes som ett bra komplement till min favoritklänning dvs den ljusrosa tyllkjolsklänningen. Vi bakade pepparkakskarusell, men blev inte riktigt färdiga trots att fem timmars slit lades ner på mödan och jag hann bränna Pella mer än en gång med sockret. Jag sov över och steg upp 5.15 för att ta 06.10 bussen från centralen till Tomelilla. Klockan skulle precis slå 6 när bilden ovan togs, en ung morgon helt enkelt och bussen var bara 10 minuter försenad så det gick inte så stor nöd på mig. Måste berätta att busschauffören på stadsbussen i lund var någon av de trevligaste busschaufförer jag träffat. Jag var imponerad då jag tänkte att morgonvresighet var ett utbrett fenomen. men hör och häpna det finns de som har potential för att stiga upp i ottan.

//ViolaIngeborg

Det finns något uppfriskande med att flytta, men också något sorgligt. Som hur tom bokhyllan blir och hur ensam anslagstavlan verkar.

Ännu är inte flytten färdig, men imorgon tror jag att om inte snön lägger hinder i vägen så kommer jag bli en flicka boende till vänster om köket istället för höger.

//ViolaIngeborg

Ska flytta från rum 28 till 21. Hela vägen ner till rummet närmast matsalen. Egentligen kanske det hade varit smartare att övertala Linnea i 21:an att flytta ner till mig, men samtidigt tycker jag att det känns uppfriskande att få uppleva en ny del av korridoren. Så alla mina böcker är nerpackade, mina lådor tömda, kollaget nerplockat, klänningarna flyttade, men fortfarande har jag en del kvar att genomföra. Som att torka av spegeln på toaletten och kanske ta en snabb dammsugning eller borde den i tisdags räcka? Förövrigt har nedräkningen så smått börjat inför nästa flytt, den 1 februari eller 31 januari beger jag mig mot Nairobi, Kenya och då blir Östafrika mitt hem för en tid.

Gjorde snöängel efter en promenad. Kändes fint, lite nostalgi sådär.
Mina 20 kronors kängor från esplanadens loppis börjar dock bli en aning kalla. Det är vackert med det vita landskapet, men jag saknar värmen som var här bara några månader sedan.

Snart är det jul, jag har börjat titta på julkalendern.

//ViolaIngeborg

Det har snöat över Tomelilla hela natten och nu ligger ett tunt vitt lager över gräsmattorna. När det blir vitt i Skåne är det speciellt, för det finns ju faktiskt vintrar jag minns när det inte ens kom någon snö. Men det är väl något klimatförändringarna har ordnat med, så nu slipper jag misströsta. Har hört att det kommer bli den kallaste vintern på 100 år. Jag har förövrigt med detta i tanken börjat sticka vantar.


Hanna fick en julstjärna av sin mamma och vi har smygstartat vårt julfirande med den.

DAGS FÖR LEKTION
//ViolaIngeborg

Länge har min vägg i mitt korridorrum sett ut på samma sätt och jag kände att det var tid att utvecklas. Detta är resultatet. Jag medger att jag saknar det kollage jag skapade i Lund i mitt vildandsrum - men detta är ändå en okej ställföreträdare. Jag slaktade min bang lite, satte upp de två senaste lp-skivorna jag köpt på erikshjälpen nere i tomelilla-city och stal en Håkan affisch från Marias rum. Lite mindre vitt och jag är tillfreds för nu.



det är såhär de coola kidsen bor. (om ludvig skulle läsa det här: det var inte min idé att sätta högtalaren under skrivbordet. men det är inte lätt att bo två personer på vad kan det vara... 15 kvadratmeter.)

Dessutom fick jag brev från Farmor idag, hon berättade att hon läst att en schäfer slitit sig lös i Tomelilla vid skolan i fredagskväll. Hunden hade bitit en annan hund i skuldrorna. Jag drog en lättnadens andetag, det finns inget värre än blodtörstiga lösspringande hundar. Nästa gång kanske det hade varit mina skuldror som blev bitna.
Så ja, det händer saker här på landsbygden. Inte en lugn minut.

SKA SKRIVA KLAR TENTAN IMORGON (i en utopisk verklighet).

GODNATTPUSS alla där ute som klickar sig in här och skriker efter mer.

//ViolaIngeborg

Det blev frukost på Ebbas på söndagen efter Håkanlördagen. Det var mysigt och jag fick gratis påtår på mitt te, något som inte är en självklarhet i dagens samhälle. Dessutom var kopparna snygga. Jag och Ida satt i författarporträttshörnan vilket var passande och snyggt. Jag kände mig fin i mina nya örhängen - köpta i Luxor av en de få inte påtvingande försäljarna. O

Håkan var bra. Det var fint, även om det egentligen nog var lite för dyrt för min ekonomi. Dock var det fruktansvärt dåligt organiserat. Det kändes som att de som planerat det hela inte hade någon koll överhuvudtaget. Vi stod i en polskriksdgasliknande kö i 40 minuter till jackinlämningen utan att komma in och framför oss svimmade folk och pressade på från alla håll. Helt ärligt var det stökigare i jackkön än under spelningen. Surt var att vi fick ge upp 10 minuter innan konserten började och fick hålla våra tunga jackor hela konserten. Men Håkan var fin och proffsig och så. Dock hade någon spytt på golvet och en tjej trillade i spyan så det var kanske inte den mest fräscha konserten jag varit på. Lustigt var att jag tyckte mig känna igen mycket folk - människor jag inte känner mer än till ansiktet - en kille som gick på mitt gymnasium och tog studenten samma år som jag stod och råhånglade med jag antar hans flickvän strax bakom mig. Skåne och Lund är en liten värld minsann.

Men söndagsfika är fint och på kvällen kom jag tillbaka till Tomelilla och skrev lite tenta och gick till friskis och svettis och har sedan dess haft en ömmande träningsvärk.

Jag kan komma ut med att jag gillar Håkan Hellström och jag vet att det finns de som tycker att det är mainstream och töntigt men de kan ta sig själv nånstans typ.

//ViolaIngeborg

Jag ska se Håkan Hellström ikväll.

Jag är knas i huvudet! Det snurrar och jag vet inte vad som är vettigt. Jag har en massa saker jag borde göra och egentligen vill jag bara ta det lugnt och dricka te och läsa och ta promenader och lyssna på mysig musik och sådär andra fina grejer. Men fan heller, istället har jag så mycket som ska göras att jag i slutändan inte kan börja på någonting och istället måste titta på scrubs i två timmar för att lugna ner mig. Jag vet att det är ett ganska allmänt känt tillstånd och det verkar avra en del av alla i-landsproblem som debateras. Jag ska i alla fall försöka komma till sans i min själ med en att-göra-lista.

Ett mysterium kan jag dock presentera; någon har på min korridor satt upp disk-propaganda och mycket lustig sådan. Jag har misslyckats med att utreda det hela, trots flera både skräna och svamlande försök. Jag erkänner att jag har gett upp. Jag kommer kanske aldrig få reda på vem det var som atte upp lapparna i köket. En av livets stora mysterium helt enkelt.



Köket, timmar efter att lapparna upptäcktes.




exempel på lappar.

//ViolaIngeborg

NUMÅSTE JAG GÖRA VETTIGA SAKER! undra om man kan köpa självdisciplin?

Rödbetan finns i många färger och har en ganska klumpig och ful utsida men har en fantastiskt vacker insida. Jag hade mat i flera dagar, dock rekommenderar jag att koka rödbetan länge och väl för bästa resultat.

//ViolaIngeborg

Resan började en mörk torsdagskväll och gick först med lokaltrafiken genom halva skåne från Tomelilla till Lund. Tåget var 50 minuter försenat och jag och Emma satt och huttrade på perrongen (som vi sprungit till eftersom väntetiden var marginell) Men till slut började nattens resa på ett kallt tåg och vid sex tiden på morgonen anlände vi och kunde till vår glädje stiga av i Älvsjö dvs söder om söder.






Dag 1 gav bland annat secondhandbutiks- och cafébesök.









Dag 2 gav mig en träff med en vän från barndomen, teaterbesök och beundrande av tunnelbanekonst.











Dag 3 promenerade vi i gamla stan och sedan ännu mer på söder. Vi fikade och kom fram till att vi inte orkade gå på museum.

Att vara eller inte vara turist är frågan. Jag fick mer än en gång höra att jag var turist i Stockholm. Jag frågade mig själv om så verkligen var fallet. Visst, jag besökte Stockholm. Men jag besökte staden med en kompis och bodde hemma hos henne. Om jag tex hade besökt min kompis i Linköping och gått runt på stan hade jag då också räknats som turist? Eller när jag hänger med en kompis som bor i en landsortshåla, är det turism? Kanske krävs det sevärdheter såsom slottet finns att tillhandahålla och att dessa besöks för att räknas som turism. Men tydligen var jag turist, men en sådan som levde närmare den inhemska befolkningen och upplevde verkligheten mer än schablonen förhoppningsvis.  (slog upp turist i 90 talets ordbok och fick svaret jag letat efter: en turist är en person som gör en nöjesresa, så jag erkänner JAG ÄR EN TURIST. Turist i livet för att vara käck och poetisk.

Vad blir min slutsats om Stockholm då, staden jag fått höra är ytlig och kall? Ja, klimatet var mycket kallare än  det skånska, det var till och med minusgrader. Kanske är Stockholm ytligare än Tomelilla för helt ärligt såg jag mycket fler snygga människor på stan och det tyder på en större medvetenhet om yta. Jag tror att jag och Stockholm skulle kunna bli vänner, även om vi aldrig kanske får ett passionerat kärleksförhållande så kan vi nog komma överens och ha fina stunder tillsammans. Men just nu har jag och Stockholm precis blivit lite bättre bekanta.

//ViolaIngeborg

Innan bilder från stockholm kommer upp känns det passande att visa en vanlig måndagshändelse i Tomelilla. Tre flickor beger sig ner till Bo Ohlsson och Ica för att shoppa.



Hanna har skaffat en longboard och visade sina skills.





Jag poserade på mitt vanliga sätt, men blev sedan uppmanad att go crasy och resultatet blev som ses ovan. Den uppmärksamma noterar mina nya converse, inköpta på humana i Stockholm för en överkomlig summa och tillika min nya klänning som är randig och täcker knän (mycket passande längd för att umgås med massaier i Kenya).



Snygga flickor ute i höstrusket.

Jag köpte mig en resväska, en julklapp på bullson och lite olika goda och nyttiga saker på ica. Dock var jag aningen trött efter nattens tågresa och glömde bort min nyinköpta väska i butiken. Upptäckten gjordes vid kassan och jag fick med paniken i halsen springa till de hyllor jag besökt och återfann den rosa skapelsen väntande vid naturgodiset. Jag har nu lärt mig att det är lätt att bli distarherad av mandlar doppade i choklad och kanel.

Förövrigt har vi börjat titta på harrypotterfilmerna, ikväll var det den med den vise stenen och det var mysigt. Dock är här tomt och tyst då två tredjedelar av korridoren begett sig ut i stora vida världen. Åtta dagar kvar för min del, jag har redan börjat packa lite grann, det pirrar i magen.

Ge er till tåls och snart får ni veta mer om helgen i Stockholm.


//ViolaIngeborg

Om två timmar börjar min långa resa till Stockholm! Jag har lite lätt resfeber men tycker mest att det är väldigt spännande. Misstänker dock att jag kommer att göra av med en del pengar på café, teater, secondhandkläder och annat fint. Men det känns positivt att få utveckla min relation till stockholm och se om vi kan bli kompisar. Mycket mysigt att få hälsa på hemma hos min korridorare Emma som bor söder om söder minsann.

Har dock inte varit särkilt effektiv med tentan idag. Men är fortfarande lugn, dock är min självdisiplin inte är vad den borde vara.

//ViolaIngeborg

Pluggar. Skriver tentamen i Globala Studier. Som alltid är min koncentration inte på topp. Var femte minut får jag lust att knappra på någonting, byta låt på spotify eller varför inte skriva ett blogginlägg. Men jag är faktiskt hoppfull, det är intressant och jag satsar på att ha tilltro till mig själv. Dessutom är det den enda riktiga tentan vi har under året och jag suger lite extra på karamellen. En kanske aningen obehaglig känsla av presationsångest som sedan byts ut i glädje när det hela skickats in och inte går att ändra, men sedan rädsla inför att få resultatet och till slut lycka igen (förhoppningsvis) när man får det.




Min studiemiljö och mina goda vänner Global Sociology och Bonniers Svenska Ordbok (90-talets ordbok minnsann!)


Åter till studierna, men först lunch!

//ViolaIngeborg

Jag begav mig en timme väster ut, till Lund. Varje gång jag återvänder är det som att besöka en vän jag umgåtts intensivt med och sedan plötsligt blivit skild från. Visst, jag medger att det nog var jag som övergav Lund, men jag tänker att den borde klara sig utan mig ett tag. Men ändå känns det som att Lund känner sig lite sviken, vinden var kall och bussen var försenad. Men hos Pella var det mycket varmt och fint. Jag kände mig mycket välkommen. Mysigast var att se den koreanska I'm Cyborg but that's okay. Återupplevde också min barndoms värsta skräckfilm Poltergist och insåg att den egentligen inte är så läskig. Det bästa var kanske den underbara frukosten med nybakatbröd och massor av olika pålägg. Jag lämnade Lund mycket mätt och belåten.



Komma på besök present.



Mina fina vintage väskor.






I städer finns det stadsbussar som man kan resa med, i Tomelilla finns det epatraktorer.



Det börjar bli höstligt, halsdukar och sjalar är ett måste om kvällen. Funderar på att sticka vantar till frusna fingrar.


//violaingeborg

Jag fick spontant besök. Jag fick en ny ryggsäck och chai te i försenad födelsedagspresent och gav bort en sockerkaksform. Livet är mysigt ibland.

//ViolaIngeborg

Vandring i den skånska skogen. Det var blött och kallt. Men ganska mysigt också. Men jag gillar skogen, men dock lite mer när det är vackert väder. Det var inte kallt att sova i vindskydd, det var varmt. Trångt och varmt. Efter två dagar i skogen var jag jättetrött, hade fått en bula i huvudet och luktade rök och svett. Men visst ser jag fram mot att campa i Egyptens öken i en vecka, det lär bli oslagbart.

//ViolaIngeborg

Här går jag icke. Detta är ej jag.
Detta är en ljugande spegelbild bara,
spörjande och undrande var jag månde vara,
längtande att möta sin verklighet en dag.
(...)
(IDEA, karin boye)

Jag är hurtig värre. Jag har cyklat genom Österlens småbyar; Toarp, Bollerup, Hannas, Löderup, Hagestad och slutligen anlänt till Sandhammaren, vilket innebär 3 mil. Jag erkänner att jag faktiskt är imponerad av min bedrift! Speciellt eftersom jag som åtta åring knappt orkade cykla fyra kilometer utan att dö av utmattning. Dock inte lika imponerande hade jag glömt att ladda min kamera, vilket betydde att den dog tre sekunder efter att jag satt igång den för att ta en landskapsbild; ängar, åkrar, kor, hästar...idyll, idyll, idyll så det bara skriker om det! Så istället får ni helt enkelt föreställa er de bilder som min mindre än två timmar långa resa innebar. Färgerna gick i grönt, brunt, gult och tyvärr en grå himmel. Jag förstår nu också varför vissa hävdar att Skåne är platt, även om jag mötte några backar var det oftast långa slätter av åkrar. Cyklade förbi en banner där orden "Centerpartiet- för en levande landsbygd" stod skrivet. Men jag måste säga att det inte såg så levande ut, mer som ett landskap där tiden står still, där korna betar i lugnan ro, där saker som facebook och bloggande inte existerar i folkets medvetande. Så jag har haft det ganska så fint, läst en del, ätit massor, promenerat till havet, skrivit brev och slutligen även cyklat hem igen.
Dock har jag gått och blivit sådär jobbigt förkyld så att näsan inte vill sluta rinna och kroppen känns stel och öm. Men jag är hoppfull om att snart vara på benen igen och redo för nya äventyr!

//ViolaIngeborg

En söndag åkte jag på skolutflykt på Österlen, egentligen var den nog mest till för att eleverna från uppåtlandet skulle få se lite sevärdheter, men jag tog chansen att få känna mig lite turistig på hemmaplan och sprang runt i det gröna landskapet med kameran i högsta hugg.









Ale Stenar. Jag fylldes av andakt inför havet. Som om det fanns något självklart inombords i att mitt sinne liknar havet vid evighet och ursprung. Långsökt kan jag tänka att det är från havet vi har vårt ursprung, för jag tror mig minnas från NO lektionerna att livet kom ur havet. Jag måste säga att jag älskar havet.

Ja, det var vackert på Ale Stenar och där fanns cykelparkering!



Simrishamn; Österlens huvudstad.









Stenshuvud är en plats jag besökt ett halvt dussin gånger, men varje gång fylls jag av samma känsla när jag möter nationalparken. Det är något speciellt att promenera bland träden som växer vilt och fritt, att få möta den nästan orörda naturen och känna sig som Ronja Rövardotter. Låta fantasin framana bilder från en tid flera tusen år tillbaka i tiden, när idustrialisering och klimathot inte gick att föreställa.
Det svåra valet av älsklingsfärg faller på grönt. Den påminner mig om våren och om livet.

Det var en fin skolutflykt, dock gav den långa vandringen runt Stens huvuds alla toppar och dalar mig ett läskigt skavsår, men jag känner mig nu pepp på nästa utflykt då vi ska vandra igen på Österlen och övernatta i skogen. Vi får se om det blir lika härligt att möta naturen eller om det mest blir kallt.

//ViolaIngeborg