violaingeborg

Resfeber har jag fått, så smått. Kommer nog blomma ut under natten. Jag ska flyga för första gången. Dessutom ska jag lämna Europa för första gången. Åka längre bort än någonsin förr. Min lillasyster är orolig och jag har lovat att vara rädd om mig.

Lyssnade på en intressant föreläsning igår. Om civil olydnad, om motstånd mot den svenska vapenindustrin. Jag blev väldigt imponerad och inspirerad när jag lyssnade på en man som brutit sig in i en fabrik och förstört vapen för att sedan helt fredligt ge sig till polisen. Med handlingen visar han sitt motstånd mot vapen och dess våld. Han har fått sitta i fängelse och kommer troligen bli dömd att betala skadestånd till saab. Men för att slippa detta planerade han att leva under existensminimum om det behövs. Det kändes mäktigt att någon var villig att offra sin frihet, sin bekvämlighet - använda sitt liv för att visa på något som är fel. Fick lust att också protestera, inte bara sitta och säga att så här ska det inte vara och inte göra mer än så. Men är inte riktigt redo att bryta mig in på vapenindustrier än. Ja, mannen heter i alla fall Martin Smedjeback och bloggar om det hela; http://avrusta.blogspot.com/.

Tänker skriva några brev nu, resan gör mig mer medveten om livet ändlighet. Det är bra, även om det är skrämmande. Livet är nu. Imorgon lever jag livet i Kairo.

På återseende, det kommer vara tyst här tills jag återvänder; förhoppningsvis upprymd och utan att ha lidit allt för mycket av diarré.

//ViolaIngeborg

Rödbetan finns i många färger och har en ganska klumpig och ful utsida men har en fantastiskt vacker insida. Jag hade mat i flera dagar, dock rekommenderar jag att koka rödbetan länge och väl för bästa resultat.

//ViolaIngeborg

Ja, i Tomelilla så visades det en film gratis på biorio, det var abf som höll i det hela och ett dussin elever från skolan gick ner i det regntunga klimatet och tittade på Jag köpte en regnskog och blev medvetna om ännu ett problem som finns i vår värld. Det känns som att vi är destruktiva och att fruktansvärdheter pågår var jag än ser i världen. Filmen var helt okej, intressant, men kanske mer passande till en något yngre publik. Dock var det spännande att få prata med filmskaparen som också var med, tydligen ute på turné med filmen. En film på en timme har så mycket mer arbete bakom sig, han berättade om flera intressanta platser han och hans kollega besökt men som inte fått plats i filmen. Menmen, om ni är intresserade av hur regnskogen i Centralamerika har det så kolla in http://www.iboughtarainforest.com/index.html.

Imorgon ska jag redovisa en presentation om litteratur i Egypten och jag hoppas att det kommer gå bra, tydligen skriver de största författarna om hur fruktansvärt de fattiga människorna har det. Men det känns fint att det finns människor som protesterar.

//ViolaIngeborg

Idag pratade vi lite om apor, mest om babianen som får rosa rumpa när den är i brunst och bonobo som har löser alla problem med sex och schimpanser som är söta.

Jag börjar så smått nynna på Skala banan, Skala banan, Skala banan!

//ViolaIngeborg

Såg en film i skolan idag om politiska bloggare i egypten och kom att tänka på ett samtal jag fört några dagar tidigare. Det handlade om att bloggandet i Sverige är ganska så trivialt och meningslöst. Att det mesta som skrivs är om utseende och kläder och allt möjligt annat som i det stora hela kan kännas väldigt litet. Menmen, det kändes bra att se att detta fenomen, alltså bloggandet faktiskt kan vara ett viktigt redskap för människor. Att det kan avra ett verktyg för att visa upp förtryck och protestera. Jag blev aningen inspirerad att också bli mer politisk, typ skriva KÄLLSORTERA MERA eller SLUTA VARA IDIOTER SOM FÖRSTÖR MILJÖN eller något annat aggresivt, men det kändes inte fullt lika naturligt. Vi får se om jag gör ett inlägg om hur mysigt jag tycker det är att källsortera. Men kontentan av det hela är att bloggande inte bara är meningslöst. Fint att veta javisst? Ännu en påminnelse om att inte alla är födda i triviala Sverige, vissa kämpar fortfarande.

//ViolaIngeborg

Resan började en mörk torsdagskväll och gick först med lokaltrafiken genom halva skåne från Tomelilla till Lund. Tåget var 50 minuter försenat och jag och Emma satt och huttrade på perrongen (som vi sprungit till eftersom väntetiden var marginell) Men till slut började nattens resa på ett kallt tåg och vid sex tiden på morgonen anlände vi och kunde till vår glädje stiga av i Älvsjö dvs söder om söder.






Dag 1 gav bland annat secondhandbutiks- och cafébesök.









Dag 2 gav mig en träff med en vän från barndomen, teaterbesök och beundrande av tunnelbanekonst.











Dag 3 promenerade vi i gamla stan och sedan ännu mer på söder. Vi fikade och kom fram till att vi inte orkade gå på museum.

Att vara eller inte vara turist är frågan. Jag fick mer än en gång höra att jag var turist i Stockholm. Jag frågade mig själv om så verkligen var fallet. Visst, jag besökte Stockholm. Men jag besökte staden med en kompis och bodde hemma hos henne. Om jag tex hade besökt min kompis i Linköping och gått runt på stan hade jag då också räknats som turist? Eller när jag hänger med en kompis som bor i en landsortshåla, är det turism? Kanske krävs det sevärdheter såsom slottet finns att tillhandahålla och att dessa besöks för att räknas som turism. Men tydligen var jag turist, men en sådan som levde närmare den inhemska befolkningen och upplevde verkligheten mer än schablonen förhoppningsvis.  (slog upp turist i 90 talets ordbok och fick svaret jag letat efter: en turist är en person som gör en nöjesresa, så jag erkänner JAG ÄR EN TURIST. Turist i livet för att vara käck och poetisk.

Vad blir min slutsats om Stockholm då, staden jag fått höra är ytlig och kall? Ja, klimatet var mycket kallare än  det skånska, det var till och med minusgrader. Kanske är Stockholm ytligare än Tomelilla för helt ärligt såg jag mycket fler snygga människor på stan och det tyder på en större medvetenhet om yta. Jag tror att jag och Stockholm skulle kunna bli vänner, även om vi aldrig kanske får ett passionerat kärleksförhållande så kan vi nog komma överens och ha fina stunder tillsammans. Men just nu har jag och Stockholm precis blivit lite bättre bekanta.

//ViolaIngeborg

Innan bilder från stockholm kommer upp känns det passande att visa en vanlig måndagshändelse i Tomelilla. Tre flickor beger sig ner till Bo Ohlsson och Ica för att shoppa.



Hanna har skaffat en longboard och visade sina skills.





Jag poserade på mitt vanliga sätt, men blev sedan uppmanad att go crasy och resultatet blev som ses ovan. Den uppmärksamma noterar mina nya converse, inköpta på humana i Stockholm för en överkomlig summa och tillika min nya klänning som är randig och täcker knän (mycket passande längd för att umgås med massaier i Kenya).



Snygga flickor ute i höstrusket.

Jag köpte mig en resväska, en julklapp på bullson och lite olika goda och nyttiga saker på ica. Dock var jag aningen trött efter nattens tågresa och glömde bort min nyinköpta väska i butiken. Upptäckten gjordes vid kassan och jag fick med paniken i halsen springa till de hyllor jag besökt och återfann den rosa skapelsen väntande vid naturgodiset. Jag har nu lärt mig att det är lätt att bli distarherad av mandlar doppade i choklad och kanel.

Förövrigt har vi börjat titta på harrypotterfilmerna, ikväll var det den med den vise stenen och det var mysigt. Dock är här tomt och tyst då två tredjedelar av korridoren begett sig ut i stora vida världen. Åtta dagar kvar för min del, jag har redan börjat packa lite grann, det pirrar i magen.

Ge er till tåls och snart får ni veta mer om helgen i Stockholm.


//ViolaIngeborg

Om två timmar börjar min långa resa till Stockholm! Jag har lite lätt resfeber men tycker mest att det är väldigt spännande. Misstänker dock att jag kommer att göra av med en del pengar på café, teater, secondhandkläder och annat fint. Men det känns positivt att få utveckla min relation till stockholm och se om vi kan bli kompisar. Mycket mysigt att få hälsa på hemma hos min korridorare Emma som bor söder om söder minsann.

Har dock inte varit särkilt effektiv med tentan idag. Men är fortfarande lugn, dock är min självdisiplin inte är vad den borde vara.

//ViolaIngeborg

Pluggar. Skriver tentamen i Globala Studier. Som alltid är min koncentration inte på topp. Var femte minut får jag lust att knappra på någonting, byta låt på spotify eller varför inte skriva ett blogginlägg. Men jag är faktiskt hoppfull, det är intressant och jag satsar på att ha tilltro till mig själv. Dessutom är det den enda riktiga tentan vi har under året och jag suger lite extra på karamellen. En kanske aningen obehaglig känsla av presationsångest som sedan byts ut i glädje när det hela skickats in och inte går att ändra, men sedan rädsla inför att få resultatet och till slut lycka igen (förhoppningsvis) när man får det.




Min studiemiljö och mina goda vänner Global Sociology och Bonniers Svenska Ordbok (90-talets ordbok minnsann!)


Åter till studierna, men först lunch!

//ViolaIngeborg

Ullis och Timo






Promenadstilen.























Tog en senväg tillbaka till Österlen förbi Önnarp och hämtade lite post. Lillasystern min kom springande ut ur huset och log och kramades och hade lagat mat till mig och var allmänt gullig. Så det var avslappnande att spendera några timmar i mitt föräldrahem. Det var visst tacksägelsedagen. Jag är tacksam att jag har möjligheter, att jag får god mat varje dag, att jag har goda sanitära förhållanden, att jag är född i den här delen av världen och jag är tacksam för att jag lärt känna fina människor, tacksam för alla människor som bryr sig om mig, som jag får ha nära.  Jag och Ullisbullis gav oss ut på en promenad på de tröskade fälten. Samtidigt blev himlen allt mer rosa. Jag rös av välbehag inför naturens skönhet. Jag uppskattade inte denna landsbygdsromantik när jag bodde mitt i den. Men nu när jag inte har den utanför fönstret blir den helt plötsligt så uppenbar för mig. Ja, Önnarp var vackert i söndags.
Pappa arbetade ute på fältet med att dika ett fält där det ständigt står vatten och blev glad när vi kom och såg hur det gick. Kanske var han också glad att vi lämnat tv:n och datorn en stund. På samma plats som pappa grävde har jag och Ullis åkt skriskor tidigare vintrar, nu lär det inte hända igen förhoppningsvis.
Vi sprang på fälten och det kändes som att jag inte kunde få för många bilder av himlen och de öppna landskapen.

Måste medge att jag faktiskt tycker att det ska bli fint att komma hem till jul och vara där lite längre. Jag hoppas på en bra vinter.

//ViolaIngeborg

Jag begav mig en timme väster ut, till Lund. Varje gång jag återvänder är det som att besöka en vän jag umgåtts intensivt med och sedan plötsligt blivit skild från. Visst, jag medger att det nog var jag som övergav Lund, men jag tänker att den borde klara sig utan mig ett tag. Men ändå känns det som att Lund känner sig lite sviken, vinden var kall och bussen var försenad. Men hos Pella var det mycket varmt och fint. Jag kände mig mycket välkommen. Mysigast var att se den koreanska I'm Cyborg but that's okay. Återupplevde också min barndoms värsta skräckfilm Poltergist och insåg att den egentligen inte är så läskig. Det bästa var kanske den underbara frukosten med nybakatbröd och massor av olika pålägg. Jag lämnade Lund mycket mätt och belåten.



Komma på besök present.



Mina fina vintage väskor.






I städer finns det stadsbussar som man kan resa med, i Tomelilla finns det epatraktorer.



Det börjar bli höstligt, halsdukar och sjalar är ett måste om kvällen. Funderar på att sticka vantar till frusna fingrar.


//violaingeborg

Jag läser litteratur skriven av afrikanska författare, just nu Röst ur djupet av egyptiska Nawal El-Saadawi. Innan dess novellsamlingen Sorgesång för Easterly av Petina Gappah från Zimbabwe. Det verkar som att mitt fältarbete i mars sannolikt kommer att bli i Harare, Zimbabwe och jag tror att det kommer bli riktigt spännande. Speciellt efter att ha läst Gappah och fått en liten inblick i det liv som utspelar sig i landet. Det är som att resan blir mer verklig för varje dag som går. På föreläsningen idag sades det skämtsamt att det är först efter Afrika vistelsen som man uppskattar bekvämligheten i Sverige. Det känns inte som att jag kommer vara den samma när jag kliver av planet i Kastrup i april. Livet är en resa där målet är diffust och egentligen mindre viktigt än själva vägen dit, för att associera till Boye.

Ja, förresten så har jag fått många komplimanger för klänningen jag har på mig idag. Javisst ja, jag hade ju ett projekt med att dokumentera alla mina klänningar. Så här kommer dagens kreation.




Jag tror att detta blir Klänning nr 10
Den köpte jag på Humana i Lund och om jag ska vara ärlig var jag aningen tveksam innan jag slog till eftersom den är aningen transparant. Men jag övertygades av alla de vackra blommiga tygerna i lapptekniken. Den är lite speciell så jag har den inte på mig så ofta, men när jag väl har den känns det lite som att vara en bakelse med allt kjolstyget. Vad förtäljer denna historien - jo minsann att second hand är bra grejer det!

//ViolaIngeborg

Jag fick spontant besök. Jag fick en ny ryggsäck och chai te i försenad födelsedagspresent och gav bort en sockerkaksform. Livet är mysigt ibland.

//ViolaIngeborg

Vad gör jag på fest? Jag spelar alfapet. Dansande människor i klassrummet som förvandlats till dansgolv kom fram och klagade på att det minnsann var tantigt, tråkigt och fel på fest. Jag är inte rädd för att provocera! Så jag och Sofia spelade en omgång med Afrikaskarta och afrikanskmusik som sällskap. Och jag tänkte, vem kan komma och säga och vad som är rätt? Jag tycker att alfapet känns mycket bra, även om musiken gör att det blir svårt att kommunicera och man inte kan komma på om vinet gör ord finnandet svårare eller lättare.




//ViolaIngeborg

Jag tog tåget västerut och spenderade ett knappt dygn i Önnarp. Kornet var skördat, kattungarna hade blivit stora, solrosorna hade börjat vissna, jag läste damtidning hos min mormor en stund medan vi drack grönt te. Världen är i pågående förändring och himlen var vackert blå.

//ViolaIngeborg